Minns ni Kenth Åbergh? Mannen som inte ville gå i pension när han fyllde 67 och som Kuriren berättade om i början av 2012.
Kenth jobbade på Luleå kommun och ville fortsätta efter 67 men fick inte.
– Vi måste tänka om. Vi lever längre och är friskare högre upp i åren samtidigt som det är brist på arbetskraft, sade han då.
Men arbetsgivaren höll inte med och i september i fjol var det slut. Men Kenth Åbergh gav sig inte utan ordnade ett nytt jobb.
– Jag var med bilen på service och slängde bara ur mig att ni skulle behöva någon som skötte om och servade demobilar och inbytesbilar. "Det har vi funderat länge på", svarade de men jag åkte hem och hörde inget mer. Men så ringde de i mitten på mars och nu jobbar jag där. Inte heltid men nästan, säger han.
Nya jobbet finns på Bosses Bil i Luleå och han beskriver sin roll som företagets "allt-i-allo".
– Där uppskattar man verkligen mitt arbete, jag gör sånt som andra inte hinner med. Reconderar demo- och inbytesbilar och allt möjligt annat, säger Kenth Åbergh.
Du hann vara pensionär i sex månader men vande dig inte vid frihet och ledighet?
– Nja, jag läste mycket och spelade gitarr men jag hade långtråkigt. Men i sommar har jag varit ledig och åkt MC en hel del. Och då känns det roligt att gå tillbaka till jobbet när sommaren är slut, säger han.
Kenth Åbergh berättar att arbetet ger mening åt livet men att det även får honom att uppskatta ledighet mer.
– Nu är det lördag när det är lördag och inte hela veckan. Jag fortsätter så länge jag orkar, jag mår bara bättre av det, säger han.
Bosses Bil ägs av paret Peter och Marina Alnelind. De är mycket nöjda med sin nyanställning.
– Vi är otroligt glada över honom, vi har mycket att göra och hinner inte riktigt med tvätt och polering av bilar och mycket annat som han gör, säger Marina Alnelind.
Som pensionär är Kenth billigare arbetskraft (lägre sociala avgifter) och han omfattas inte heller av LAS. Han har ett timavtal med arbetsgivaren där hans arbetstider regleras av en kombination av arbetsgivarens behov och hans egna önskemål.
– Det blir nästan varje dag, säger Kenth.
Och som Kenth säger:
– Och det är ju frivilligt. Vad är problemet?