Totalt finns det nio polishelikoptrar i Sverige. 2015 byttes samtliga ut till Bell 429.
Den kan ses som vilken patrullbil som helst men som ser verkligheten från ett helt annat perspektiv. De ser det mesta men vill inte bli sedda, det är bara chefen, Markus Sammeli, som får synas med namn och bild.
– Vi har även ett brottsförebyggande syfte. Att vara uppe och visa upp oss och skapa trygghet även där det kanske inte passerar en polisbil så ofta, säger Markus Sammeli, baseringschef.
På basen, som ligger där Norrlands helikopterskvadron höll till fram till flytten till Luleå 2005, arbetar i dag tiotalet personer. Piloter, operatörer och tekniker.
I flyghangaren finns en klättervägg där alla alpina fjällräddare får en grundutbildning för att lära sig alla moment som utförs i helikoptern vid ett räddningsuppdrag.
En av piloterna är även flyglärare.
Alla som arbetar i helikoptern är poliser i grunden. På varje uppdrag finns det givetvis en pilot men även en operatör som med hjälp av kameror ser allt som händer på marken och även sköter den vinsch som används vid räddningsuppdrag.
För att bli pilot måste man ha arbetat i minst tre år som polis och för att vara operatör krävs det fem år i yrket.
Vad är då det bästa med jobbet?
– Det är kollegerna, säger Markus snabbt, omringad av flera uniformerade, och kanske beväpnade, arbetskamrater.
– Nej, men det är nog den där ovissheten på något sätt.
Starkt kaffe är ett måste vid varje flygning.
Att ingen dag är det andra lik är något som tilltalar hela gänget.
– Det kanske inte passar alla men alla som är här passar det bra, säger han.
De är baserade i Boden men har hela Norrbotten samt Västerbotten som bevakningsområde. En yta på 154 312 kvadratkilometer, eller cirka 35 procent av Sverige. Till Kiruna tar det ungefär en timme och lika lång tid till Umeå.
Blåljus har den inte men faktiskt sirener och eftersom helikoptern är av amerikansk modell så är även sirenljudet det.
– Vi brukar använda den när vi åker över ett dagis och det är en massa barn ute. Men inte i skarpt läge.
Det kanske ligger i sakens natur. En helikopter på låg höjd passerar inte förbi obemärkt och har en tendens att fånga uppmärksamhet även utan sirener. Men om ni någon gång hör en amerikansk polisbil i luften som kör i över 200 knyck så vet ni vad det handlar om.
Vad många kanske inte vet så är det oftast polisen som bistår vid fjällräddning. Faktiskt är räddningsarbetet och att söka efter försvunna personer en stor del av deras arbete.
– Ja, det är väl cirka 50 procent som är polisiär räddningstjänst och 50 procent att förebygga och beivra brott, säger Marcus Sammeli.
Vinschen kan firas ned 90 meter och orkar lyfta cirka 250 kilo.
Larmtelefonen ringer, nu händer det grejer! Tidningen kanske rent av får unikt bildmaterial?
Men nej. Samtalet handlade om ett helt annat, väldigt lokalt, larm – ett strulande inbrottslarm.
Vid ett skarpt larm hade gänget varit i luften på cirka sex minuter. Till Luleå är flygtiden ungefär lika lång, så på under femton minuter kan patrullerna på marken få ovärderlig hjälp från ovan – om inte vädret sätter stopp. Isbildning och dålig sikt är två faktorer som gör att helikoptern blir kvar på backen.
I helikoptern finns det fyra olika kameror och operatören kan via direktlänk skicka bilder och video till ledningscentralen eller polisen på marken.
För att besättning ska kunna flyga i mörker är hjälmarna utrustade med bildförstärkare.
Det är inte bara akuta utryckningar som ingår i deras arbetsuppgifter. Ibland används helikoptern som ett transportmedel, exempelvis om kriminaltekniker ska undersöka en brottsplats väldigt långt bort.
– Det handlar om att korta ledtider och att se till att polisen blir effektivare. Ett arbete kan ta fyra timmar i stället för två arbetsdagar, vilket gör att de hinner med andra saker, säger Markus
I fikarummet finns en modell av polisens helikopter.
De har inte varit med om några allvarligare incidenter i luften. Den nya modellen med dubbla motorer och en autopilot som klarar allt förutom att hovra, stå stilla i luften, har gjort yrket betydligt säkrare.
– Systemen har blivit så otroligt mycket bättre än vad det var på den där helikopterns tid, säger Markus och pekar på en bild föreställandes en äldre modell. Inte helt olik den som kraschade i filmen Mannen på taket från 1976.
– De haverier som sker är det i regel den mänskliga faktorn som ligger bakom. Man vänder inte i tid eller gör en felaktig bedömning. Eller har en för stor rock på sig, säger Markus.
Med ett adrenalinpåslag och en vilja att hjälpa kan risktagandet öka men det är något som de har lärt sig att bemästra.
– Det är därför vi är poliser i grunden, säger en av piloterna som har 30 år i yrket.
– Vi jobbar ganska hårt inom Polisflyget att vi aldrig ska hamna i den sitsen, att vi utsätter någon för en risk. Under en utbildning fick jag lära mig: ”Fan ta dig om du orsakar en olycka till”, säger han.
Flera olika kameror finns att tillgå. Bland annat en IR-kamera som fångar upp värmestrålar och en mörkerkamera.
Efter tusentals uppdrag finns det givetvis flera händelser som etsat sig fast.
– När vi har varit på räddningsuppdrag, där det har gått väldigt lång tid och man tror att man letar efter en död kropp och sedan hittar någon vid liv. Det ger en riktig tillfredsställelse, säger Markus.
Han berättar även om ett uppdrag när det var en rymning från Johannisberg i Kalix. De förmodade att rymmarna hade dragit till skogs och hade inte så stora förhoppningar om att hitta dem direkt.
– Då ser jag något i ögonvrån och säger till operatören: Är det inte någon som springer där borta över ängen in i ladan?
Helikoptern hovrade över anstalten och rörelsen som Markus uppfattade var ett par kilometer bort. Operatören riktar kameran mot ladan och zoomar in.
– Då ser man två ben i ladan och då var det bara att skicka patrullen för att gripa dem. Uppdraget var slutfört efter fem minuter, minns han.
Till höger sitter piloten och bredvid operatören.
Även om helikoptern kan flyga så högt som 6 500 meter är det inga höjder som hör till vardagen. Dels måste besättningen använda sig av syrgas om de flyger över 3 000 meter dels finns inte behovet av sådana höjder. I regel flyger de på 1 000 fot (cirka 300 meter).
En polishelikopter av den modell som används nu är en dyr investering. Med all utrustning kostar den cirka 100 miljoner kronor. Den nya modellen, Bell 429, har de haft sedan 2015.
Det är inte heller direkt billigt att ha en polishelikopter i luften. Cirka 20 000 kronor per timme är kostnaden bara för helikoptern inklusive bränsle, till det tillkommer personalkostnad. Markus Sammeli menar att om man väger upp kostnaderna mot effekten av att rädda och undsätta människoliv, är de synnerligen kostnadseffektiva.
– Många av de uppdrag vi genomför kan inte utföras av andra polisiära resurser, i alla fall inte sett till att rädda liv och att ge nödställda och brottsoffer nerkortade ledtider. Vilket i sig kan vara direkt avgörande, säger han.
På väggen i fikarummet finns en målning föreställande Ture ”the Legend” Reinholdt, mannen som startade upp baseringen i Boden.
Om honom finns mycket att berätta – men det är en annan historia.
Legenden Tore Reinholdt är förevigat på en vägg i fikarummet.
Här är Ture Reinholdt i en tidigare helikoptermodell.