Patrik blåste nytt liv i smedjan

När det gamla huset var nytt och vitt med blåa knutar, 1940, hette husets ägare Hugo Carlsson. Hugo var smeden i Gammelstad och här bodde han med sin familj. På gården hade han sin smedja, timrad 1936 av Hugo själv och svärfadern Arvid Danielsson. - Jag noterade smedjan och konstaterade att den skulle bli till ett fint förråd och kanske också en hobbylokal men det var först och främst huset som gällde för oss, berättar Patrik, som vid den aktuella tiden arbetade som köksmästare. I dag är Patrik smed. Sedan den 1 november arbetar han heltid i "hobbylokalen" som åter fått liv. Det ryker ur skorstenen och med jämna slag hör man Patrik forma sitt järn till att bli allt från smycken till gårdsgrindar och allt vad du vill. Ny väg i livet Köksmästaren har hittat en ny väg i livet och efter att ha bankat biffar och entrecoter handskas Patrik nu med järnstycken som om han aldrig gjort annat. - Men kanske är det farfarsfar som går igen i mig? Han var Kirunas sista smed och hette Efraim Thelin. Kanske sitter han och Hugo där i sina himlar och är nöjda nu när det åter är fart i ässjan? Jag hoppas i alla fall det, säger Patrik med glimten i ögat. Det har varit några hektiska år för familjen Thelin på Sandåkersvägen men fortfarande återstår en del att göra kring huset. - Det mesta av renoveringen invändigt är gjort. Nu har vi arbetet med husets utsida att greja med men det får anstå till sommaren, berättar Patrik som jämsides med husrenoveringen mer och mer kom att intressera sig för smedjan som stod på tomten. Utbildning i Hedenäset - Jag smög allt oftare iväg till smedjan och dröjde mig kvar längre och längre. Så småningom kände jag hur smeden inom mig växte. Jag gjorde lite grejer mest på kul men fortfarande låg arbetet på hobbynivå, berättar Patrik. Efter ett par år som hobbysmed kände Patrik att han ville något mer med sin smedja. - 2004 gick jag en utbildning till smed i Hedenäset. Nu har jag, tack vare att man i Finland fortfarande utfärdar yrkesbevis, papper på vad jag kan. - I Sverige saknar vi av någon anledning en instans som kan utfärda den typen av legitimation, vilket är synd, menar Patrik. Ett steg i taget Men trots att Patrik stod där med sitt yrkesbevis i handen låg inte vägen direkt spikrak framför honom. Några illusioner om att kunna försörja sig som smed hade han inte direkt efter sin utbildning. - Nej, jag kände mer för att ta ett litet steg i taget. Från början provade jag vingarna i liten skala. Det handlade om mindre uppdrag på kvällar och annan ledig tid. Målet var att med tiden arbeta in sig och på så vis bli etablerad. Det har tagit nästan två år men nu är jag igång på heltid och givetvis räknar jag med att jag ska få verksamheten att löna sig, säger Patrik. När Patriks föregångare i smedjan på Sandåkersvägen, Hugo Carlsson, stängde dörren efter sig, 1983, var han 76 år gammal. Smedjan tömdes på verktyg och maskiner och kvar blev i stort sett bara ässjan. - Jag har fått tillverka mina verktyg själv. Det finns inte att köpa färdiga tänger och inte heller lämpliga klyvmejslar, släggor eller städ. Jag har gjort en del annat också som exempelvis en kärra som pallar med att forsla tunga doningar. De man kan köpa ute i handeln är alldeles för veka, tycker Patrik. Renässans för gamla yrken Att stiga in i Patriks smedja är att ta ett rejält kliv tillbaka i historien. Här finns inte något som ens snuddar vid "löpande bandet". Det ska i så fall vara den motordrivna hammare som Patrik konstruerat. - Men jag är övertygad om att många gamla yrken kommer tillbaka. Även den moderna människan uppskattar bra hantverk och vill ha grejer som håller för en smäll, säger Patrik som ändå inte backar för en beställning av ett skohorn eller kapsylöppnare. - Nej, det gör jag inte, säger Patrik och visar upp prover på såväl skohorn som just kapsylöppnare, den ena till storleken mer imponerande än den andra. Ljusstakar, ljuskronor och marschallhållare är storsäljare i dessa mörka tider. Patrik knackar till sina alster och hoppas finna sina kunder. - Det är spännande med konstsmide. Jag har fått förtroendet att smida en speciell nyckel som ska symbolisera nyckeln till kyrkbyn och tilldelas någon förtjänt person. Den uppgiften gladde mig mycket och jag har gjort mitt bästa för att resultatet ska bli uppskattat. Nya utmaningar I ett hörn av smedjan står ett gammalt vagnshjul av trä och lutar sig. Hjulet väntar på att få nytt järn att rulla på. - Utmaningarna blir fler och fler. I den här miljön i Gammelstad, med massor av kyrkstugor och friluftsmuseet Hägnan inpå knuten, är det många människor som behöver hjälp med allt ifrån järnspikar och beslag till exempelvis vagnshjul, säger Patrik samtidigt som han knackar till ännu en spik på fotograf Gidlöws önskan.