Skylten har Inger skapat av en del från en gammal verktygslåda.
Inger och Micke Thurfjell rustar för den tredje sommaren i orangeriet som är en av fem byggnader som ramar in tomten i Brändön.
Här finns huvudbyggnad, konstateljé, musikstudio, bastu, vedbod och orangeri. Allt är planerat, ritat och byggt av paret själva.
– Jag har alltid gillat att teckna och har en förkärlek för hus. Hustemat tar aldrig slut för mig, skrattar Inger som är konstnär och både har målat hus på tavlor och skissat fram många byggritningar genom åren.
För tio år sedan flyttade hon och Micke till sommarstället som ligger vid en havsvik med skogen runt knuten. Här springer parets pudlar fritt och här trivdes Inger och Micke så bra från första början att de aldrig ville lämna sommarstället.
– Vi längtade alltid till Brändön så vi bestämde oss för att bo här permanent. Från början fanns bara huvudstugan och vi började med att bygga bastu och vedbod. Sedan har de övriga byggnaderna tillkommit allt eftersom, säger Micke som är den som håller i verktygen. Inger ritar, skrapar och målar.
Fönsterramarna har Micke byggt, glaspartierna är måttbeställda.
Alla byggnader bjuder på en anslående utsikt över havsviken. Drömmen om ett orangeri började med ett litet växthus.
– Vi fick ärva det av Mickes mamma och jag fick ganska snabbt mersmak. Jag ville ha ett större växthus! Men vi hade byggt så mycket så jag ville inte pressa Micke med det, säger Inger, som ändå inte kunde låta bli att göra en ritning över drömorangeriet.
– Efter två år sa Micke att han var sugen på att bygga ett orangeri intill carporten. Då avslöjade jag att jag tänkte likadant och hade redan ritat orangeriet, säger Inger.
Micke och Inger Thurfjell ritar och bygger sina hus själva.
Sedan gick det snabbt från ord till handling. Paret köpte en cementblandare. Marken grävdes ur och bottenplattan gjöts. Efter två månader stod orangeriet färdigt. Paret beställde glaspartier från glasmästaren och Micke byggde fönsterramarna. Plankgolvet lades, braskaminen installerades och innerväggarna målades i pärlgrå slamfärg. Orangeriets exteriör är målat i svart, precis som gårdens övriga byggnader.
Byggnaden har speglade pardörrar på långsidan och en dörr med glaspartier på kortsidan.
– Vi ville att det skulle vara gamla, fina dörrar. Pardörren hittade vi hos en antikhandlare och den andra dörren hade min kompis i sitt garage. Jag har slipat dörrarna och målat dem i en grön nyans med linoljefärg. Det tog en evighet innan färgen torkade, men det blev fint, säger Inger.
Invändigt är dörrarna obehandlade och den skavda ytan ger rummet karaktär.
Insidan av pardörren är i ett ruffare originalskick, som ger rummet karaktär.
I ett av orangeriets hörn står krukor staplade i väntan på att odlingssäsongen ska kicka igång på allvar. Här väntar också vinbärsplantor som snart ska grävas ner i jorden.
Bordet, som är över fyra meter långt, är rummets huvudnummer. Här ryms hela släkten när det vankas middagsbjudningar – och det gör det ofta under sommarhalvåret.
Orangeriet är dekorerat med Ingers egen och konstnärsvännernas keramik. Här finns också gamla verktyg från Mickes släkt.
– Min farfarsfarfar var bonde och finsnickare. Hans gamla träverktyg blir fina installationer, säger Micke.
Inger har tagit tillvara en gammal verktygslåda och tillverkat olika skyltar av delarna. Ute vajar skylten som förkunnar att detta är ett orangeri. Inomhus berättar en skylt att byggnaden är ”anno 2021”.