Händelsen utspelade sig för ett år sedan en mörk höstkväll i ett bostadsområde i Luleå. En tiotal unga killar är ute och busknackar på dörrar och bestämmer sig för att gå till ett visst hus.
– Mina kompisar hade tipsat om huset, säger en av killarna tillika målsägande i ett förinspelat barnförhör som spelades upp för tingsrätten under onsdagens rättegång.
När gänget hade knackat på ytterdörren till det aktuella huset två gånger utan att få någon reaktion bestämde de sig för att knacka på en tredje gång, men de hinner aldrig så långt innan ytterdörren öppnas och pappan i familjen kommer ut.
– Det hade bankats på våra fönster och dörrar i tre veckors tid, vi hade terroriserats i princip varje kväll. Jag tänkte förklarar vad det här innebär för oss, säger den 33-årige pappan som åtalades för misshandel.
När dörren öppnades sprang gänget åt olika håll, 33-åringen tog rygg på en av dem och efter ett trettiotal meter var han i kapp.
– Han sliter ner mig på marken, sätter sig på mig och säger, gör ni det en gång till så dödar jag dig, säger killen.
Han säger också att han fick ett knytnävsslag över näsan.
– Jag låg kvar på marken en stund, jag var så rädd att jag inte kunde röra mig.
33-åringens version av händelsen är en annan, enligt honom halkade han i gräset och drog med sig killen i fallet.
– Jag måste ha ramlat över honom. Jag har inte slagit honom eller gjort honom illa med mening. Jag sade, nu får ni lägga av, jag vill aldrig mer se er här, säger 33-åringen.
Han berättar att familjen mått dåligt över alla knackningar.
– Det var stressande och vi kunde aldrig slappna av. Barnen är utsatta i skolan och det kändes som att det var riktat mot dem.
Åklagaren, Joseph Ricken yrkade på att 33-åringen döms för misshandel.
– Det ska beaktas mot att målsägande är yngre och betydligt mindre. Det kan i viss mån också beaktas straffmässigt att händelsen har föregåtts av en viss typ av provokation, säger han och yrkar på mannen ska dömas till villkorlig dom och samhällstjänst.
Mannens försvarare, Carolina Nilsson, yrkade på att åtalet skulle ogillas, det fanns inga bevis. Barnförhöret gick heller inte rätt till och utfördes inte av utbildad personal.
– Skulle tingsrätten finna att något av momenten är uppfyllda så menar jag att det här inte ska rubriceras som misshandel av normalgraden. Provokationen som målsägande utsatt familjen för bör beaktas.