Ärendet har valsat genom tingsrätt och Hovrätt och nu anser Riksåklagaren att fallet bör prövas av Högsta domstolen HD eftersom det råder oklarhet kring bland annat bedömning av straffet i mål som rör egenmäktighet med barn.
Efter beslut i tingsrätten tilldelades pappan vårdnaden om sin dotter. Men trots detta har flickan bott med sin mamma, utomlands de senaste två och ett halvt åren. Pappan menar att mamman har hållit dottern borta från honom. Mamman menar å andra sidan att det är dotterns vilja att bo med henne och att hon inte alls försöker hindra flickan från att bo med sin pappa.
Tingsrätten gick på pappans och åklagarens sida. Däremot rubricerades åtalet först som grov egenmäktighet med barn. Men efter att ha tagit i beaktning att mamman inte gömde dottern eller aktivt ha tvingat henne stanna utomlands bedömde tingsrätten att det var normalgraden, inte grovt och domen blev fyra månaders fängelse. Sedan kan det vara så att dottern verkligen vill bo med mamman. Men det tar inte tingsrätten hänsyn till. Så här står det i domen:
"Emellertid är brottet egenmäktighet med barn ett brott mot vårdnadshavaren och inte ett brott mot barnet. Barnets samtycke eller vilja har i princip ingen betydelse, utan det är vårdnadshavarens samtycke som har relevans".
Nu tillstyrker alltså Riksåklagaren att fallet bör prövas av Högsta domstolen HD eftersom det råder oklarhet kring bland annat bedömning av straffet i mål som rör egenmäktighet med barn. Riksåklagaren vill också ha svar på hur bedömningen är förenlig med barnkonventionen och barnets rätt att ha en åsikt.