På isbanan i Luleå centrum finns ett antal sparkar som går att låna. De sparkar som finns på isbanan kommer från olika håll och håller varierande kvalité. Kommunen har egna sparkar men det finns även ett antal sponsorsparkar som företag bekostat.
Lions hade egna sparkar under en period men inte längre.
– Det var ingen idé. Sista åren la vi ut ett 15, 20-tal och alla blev kaffeved på nolltid, säger Rolf Olsson som är engagerad i Lions.
Han har på egen hand sett hur det kan gå till när sparkarna går sönder. Förra veckan tog han en promenad på isen i Norra hamn och noterade en grupp på fyra ungdomar som använde sig av en spark. Ungdomarna försökte sitta på sparken allihopa och Rolf Olsson gick fram och påpekade att det där var nog ingen bra idé och att sparken skulle gå sönder.
Det fick inte önskad effekt.
– Jag fick en skärseld av "gubbjävel, "bry dig inte", "dra åt helvete" och det bara haglade från de här tjejerna. Då försökte en av dem skjuta sparken samtidigt som de tre övriga satt på sparken och vad hände? Jo, naturligtvis kapsejsade de stödgrejer som finns på sparken och den rasade ihop, säger Rolf Olsson.
Rolf Olsson tror att det finns ett visst mått av ungdomlig okunskap inblandad i vandaliseringen men i stort menar han att målet är att förstöra.
– De flesta är ute efter det och det är medvetet, det är min absoluta uppfattning. Det krävs mycket kraft att få vissa av de här sparktyperna så trasiga som de blir, säger Rolf Olsson.
Lions verksamhet drabbas men än värre är att det minskar möjligheterna för motion och rekreation.
– Du ska veta hur många människor som har funktionshinder och som på det här sättet får en chans att kunna njuta av isvägarna och ha ett mål att komma ut till Gråsjälören, något som de annars aldrig skulle ha gjort. Det finns hur många exempel som helst på hur många som har nytta av de här sparkarna, säger han.
Norrbottensteatern hade en gammal spark i sina gömmor, en spark som användes i en pjäs på 90-talet och Norrbottensteatern ville göra något roligt med den. Sparken, som är handgjord av teaterns förre snickare, målades och skyltades upp. Den sticker ut eftersom den är bra mycket större än en vanlig. I samband med Luleå on Ice placerades den ut och den stora nykomlingen blev en omedelbar succé.
– Folk var jätteglada, tog bilder och den blev lite av en snackis och det var det som var tanken. Efter två veckor var det någon som hade sett den i dåligt skick och vi åkte ut och letade efter den. Vi hittade den och den var jättetrasig, säger Peter Tjernqvist, snickare på Norrbottensteatern.
– Man hade våldat ganska mycket med den för ställen jag trodde skulle hålla höll inte och till och med en av medarna var av. Det var som en hög vi hämtade upp, tyvärr.
Peter Tjernqvist har påbörjat en räddningsaktion för att få sparken i dugligt skick och om allt går väl är tanken att den ska ges en ny chans på isbanan nästa säsong.
– Förhoppningsvis. Det är lite mer metalljobb som ska göras på den och en del förstärkningar. Men målet och önskan är att den kommer ut. Det är en rolig grej för innevånarna, den sticker ju ut lite grann, säger han.
Efter några säsonger med mer skadegörelse och försvunna sparkar beslutade kommunen att köpa in 15 nya till denna säsong för att fylla på lagret. En spark kostar cirka 1700 kronor. Nu är säsongen över och de kan summera en viss förbättring mot tidigare säsonger.
De flesta nyinköpta sparkarna har klarat sig men visst förekommer skadegörelse fortfarande.
– Vi får alltid räkna med 15 procent. Några försvinner helt enkelt och några förstörs. Vi försöker repa dem så gott det går om det finns möjlighet till det. Men det kan skilja sig ganska rejält, ibland kan det vara riktigt illa vissa säsonger, säger Glenn Robarth, enhetschef för idrottsplatser och friluftsanläggningar.
Den svårstoppade vandaliseringen kan få konsekvenser.
– Vi tycker det är en fin service till de som vill ta sig ut och sparka och uppleva lite gamla minnen om man är äldre och är man från andra länder är det roligt att prova på. Det är en fin grej att ha men det går inte i absurdum att köra vidare om vi ser att det inte håller i slutändan. Men än så länge känner vi att det går, särskilt i år när vi känner att det gått lite bättre och vi hoppas att den trenden håller i sig, säger Glenn Robarth.