"Jag vet inte om vi vill vara svåra av princip, men det vore kul om folk brann för vårt koncept att de sökte upp oss. Att det fanns hjärta och inte bara lönen", säger Thomas Holmbom om jakten på en ny kock till Bälinge bondgård.
Bälinge bondgård har letat kock i över ett år och har under tiden löst det med sporadiska öppettider på restaurangen och gästspel från vänner och familj i köket, men nu vill man öppna ordentligt. Flera krögare i Luleå och länet vittnar om svårigheter att hitta personal och för Bälinge är det extra svårt då en kock inte bara behöver kunna laga mat. Hen måste bland annat kunna ta hotellgäster, förädla råvaror och vara beredd på heldagskonferenser och även smälta in i familjeföretaget.
– Vi har speciellt svårt. Däremot vet jag av kollegor att det är huggsexa om alla kockar. Framför allt de som sitter hyfsat löst får väldigt många erbjudanden, säger Thomas Holmbom, en av ägarna.
Under pandemin har servicepersonal letat sig vidare till andra branscher som inte påverkats lika mycket. På Arbetsförmedlingens platsbank fanns det under torsdagen 58 jobb inom hotell, restaurang och hushåll och i hela länet är det så mycket som 153 stycken.
Thomas Holmbom berättar om en kock och småbarnsförälder de haft kontakt med som bytt till byggbranschen och genom bytet höjt lönen med 10 000 kronor i månaden, samtidigt som arbetstiderna blivit mer reguljära. Han var minst sagt svårövertygad om att byta tillbaka.
– Börjar man inse det där då blir det svårt för branschen. Dem man vill ha är de driftiga typerna och de skaffade sig annat om de inte hade en hållbar position under covid.
En lösning på personalflykten har inom branschen varit att leta på annat håll. Med platsannonser kan man nå folk som saknar andra ingångar, men på grund av deras annorlunda tjänst har de varit tveksamma.
– Jag har hört att det rekryterats väldigt många nya unga personer, men vi vill gå på kontakter och andra mjuka värden.
För att få bukt på problemet med få kockar i Luleå tror Thomas Holmbom på en lösning där kockarna jobbar efter F-skatt.
– Man bestämmer vilka gig man ska ta och lägger en plan för året, där man bestämmer själv hur mycket man jobbar. Så har man en pool med folk som bara skickar en faktura varje månad. Det tror jag kommer öka, kanske särskilt nu efter pandemin.
På Taverna Gusto slutade en kock för tre månader sen, men restaurangchef Joakim Strand berättar att det inte var några svårigheter för dem att hitta en ersättare.
– Det var ganska enkelt efter 20 år i branschen och många av dem i Luleå, så hade jag bra kontakter som visste vilka som satt utan engagemang.
Han säger sig ha dålig koll på hur det ser ut på kocksidan just nu, men känner igen svårigheterna med att hitta erfaren personal på golvet. Enligt honom var det svårt redan innan pandemin men nu har det blivit ännu svårare.
– Det är ett genomgångsyrke på ett sätt. Och ska man göra karriär flyttar man söderut till större städer och utomlands, det finns mycket större pengar att göra där.
Det funkar egentligen inte, för det finns ingen personal, säger Aref Abdollahzadeh, en av ägarna bakom Kocken & Company, om situationen.
Kocken och company öppnade upp sin verksamhet under våren och ägarna Aref Abdollahzadeh och Fredrik Lundin känner igen sig i svårigheterna som Thomas Holmbom pratar om från sin egna rekrytering.
– Vi har haft annonser ute på Arbetsförmedlingen, på Facebook, på Instagram, men det är ingen som söker, säger Aref Abdollahzadeh.
– Vi söker ju fortfarande personal men det är svårt, utvecklar Fredrik Lundin.
Även de pratar om en flykt från yrket under pandemin. Fredrik Lundin spekulerar i om det kan vara den stressiga arbetsmiljön som kan avskräcka den flyende personalen att återvända.
På kocksidan har de inte lyckats fylla alla luckor än. Aref Abdollahzadeh driver fler restauranger och genom de har lyckats pussla ihop luckor med kockar från de andra verksamheterna. Just nu åker han själv runt till restaurangerna och täcker upp.
– Det är tröttsamt, men vad finns det för alternativ? Folk måste få sina ledigheter.
Han tror att bristen på kockar kan vara extra påtagligt här i länet.
– När jag pratar med kollegor i södra Sverige så verkar problemet inte vara lika stort.
En lösning skulle kunna vara att rekrytera från utlandet. Enligt honom finns det intresse hos utländska kockar, men att det finns svårigheter med språket i vissa fall, och att sådana anställningar kan vara lite av en chansning.
– Man köper grisen i säcken när man anställer utomlands. Du kan inte bara ta hit dem och sen skicka tillbaks dem, det känns inte rättvist.
En hel del aktörer pratar om bristen på erfaren personal, men Aref Abdollahzadeh tycker långsiktigheten är viktigare än ett imponerande CV i jakten på nya kockar.
– Det som är mest intressant för mig är att man har intresset, för då vet man att den personen vill fortsätta vara kock ett bra tag. För mig har det ingen betydelse om du är stjärnkock om du inte har intresse för ditt yrke.