Senaste veckan har det skett stora omflyttningar på Sunderby sjukhus som måste stå redo om det kommer fler covidpatienter.
– Vi har flyttat en hel avdelning och byggt upp en intensivvårdsavdelning där i stället. I samband med det har det skett flera rockader, säger Per Berglund, divisionschef för länssjukvården.
I och med att antalet smittade ökar i kustområdet är det inte säkert att IVA-platserna i Piteå räcker och det krävs alternativ. Man har även fått flytta personal från specialistmottagningarna till covidvården.
Ett exempel på andra patienter som blir lidande är de som väntar på operation. Väntelistan till det som kallas centraloperation i Gällivare, Sunderbyn och Piteå har ökat med drygt 1 600 patienter 1 mars i år jämfört med samma tid ifjol. Ytterligare 2 700 patienter väntar på att få träffa en läkare på sjukhuset för att få en bedömning av om de behöver operation.
Det kan vara operationer av exempelvis ljumskbråck, framfall, halsmandlar, fötter, knän och höftleder som skjuts på framtiden.
– Hela floran av vanliga operationer som inte är omedelbart livräddande. Däremot kan man ha stora besvär och ont, så i gruppen patienter som väntar finns många med stora bekymmer.
Rädda barnen-profilen Solveig Eriksson, 75, går på behandling för bröstcancer. Hon försöker vara positiv och hålla modet uppe, men corona gör det extra tålamodsprövande.
– Covid-19 för med sig så mycket även för andra patientgrupper.
Själv fick hon nyligen beskedet att den avdelning där hon får sina cytostatikabehandlingar skulle flyttas. Lokalerna behövdes för covidpatienterna och under flytten fick hennes behandling skjutas upp flera dagar.
–Jag har full förståelse för att platserna behövs för covid-19-patienterna, men för mig och andra cancerpatienter innebär det ytterligare inskränkningar i våra rutiner och planer.
Eftersom hon tillhör en riskgrupp hade hon hoppats få vaccin så tidigt som möjligt, men det har inte skett. Snart går hon in i en mer intensiv del av behandlingen, då hon ska få cytostatika en gång i veckan. Om hon får vaccin mitt i denna period, vilket allt pekar på, måste cellgiftsbehandlingarna skjutas upp efter varje spruta.
Hon lever i dag mycket begränsat, handlar på nätet, går inte på biblioteket och vågar inte träffa någon. Andningshålet är att kunna göra lite volontärarbete i Rädda barnens butik på söndagar när den är stängd. Det som oroar henne mest är att hon inte ska kunna åka till sitt älskade torp i sommar.
– Det är där jag laddar batterierna för att orka med allt volontärarbete jag gör inom Rädda barnen.
Pensionärade förskolläraren Monika Karlsson Öhlund, 70, har lidit av artros i båda knäna i 15 år. När hon var 64 år gick det inte att jobba längre på grund av värken.
Efter flera år med sjukgymnastik lyckades hon 2019 få en operation av ena knäet. Det andra skulle opereras ett år senare i oktober 2020. Men någon kallelse kom aldrig i höstas och hon ställde in sig på en lång väntan.
Först i februari fick hon en operationstid. Bara ett par dagar senare fick hon beskedet att den hade ställts in på grund av pandemin.
Ytterligare några dagar senare ringde det på nytt.
– Det hade kommit nya direktiv och jag fick komma in och göra operationen redan påföljande måndag.
Nu väntar en lång rehabilitering, men hon är hon glad att det är gjort.