När turbåten Laponia lägger till vid kajen med nästan hundra förväntansfulla turister skiner solen över de små fiskebodarna. Havet glittrar och sett till miljön känns det bara som en tidsfråga innan Tjorven och Båtsman kommer springande över klipporna.
Turisterna får snabbt veta att de befinner sig på den ö i Luleå skärgård som ligger längst ut. Nästa land man stöter på om man tar sikte rakt ut mot horisonten är alltså Finland.
Med Laponia tar det en timme och 45 minuter att ta sig ut till Brändöskär, men det finns även möjlighet för privata båtar att lägga till här. Värre var det för de fiskare som på 1800-talet behövde ro för egen maskin för att ta sig hit. Här fanns nämligen Bottenvikens största fiskeläge för strömmingsfiske.
På den tiden bodde det cirka 200 fiskare i de små rödmålade stugorna. Här levde de hela fiskesäsongen, de gick i kyrkan i det lilla kapellet och de avgjorde rättstvister på trätahällen.
Jan-Erik Wäne kommer hela vägen från Göteborg och han tycker det är svårt att förstå att fiskarna bodde här förr i tiden.
– Själv är man ju så bortskämd med el och varmvatten ur kranen, men det var i och för sig en helt annan tid, säger Jan-Erik.
Han kliver in i det lilla kapellet som invigdes 1774 för att öborna skulle slippa ro in hela vägen till fastlandet varje söndag för att gå på gudstjänst. Även kapellet går i rött trä med vita knutar. Det som skiljer ut byggnaden från de andra är den lilla tuppen och kyrkklockan.
– Klockan spelade en viktig roll i fiskarnas liv. Den ringde inte bara till gudstjänst, det var även den som ringde varje morgon för att tala om att det var okej att starta dagens fiske, berättar guiden Ida Liljedahl.
Om man började fiska innan så var det straffbart, och då kunde man bli skickad till trätahällen.
I dag finns det ingen som bor på ön året om, men det går att komma hit på dagsturer och så kan man hyra stugor av kommunen. Eller så kan man liksom Marianne Björklund ha en egen stuga.
– Bättre än så här kan man inte ha det, säger Marianne och visar upp sin bastu, sin toalett med indraget vatten, och sin terrass.
Förra året spenderade hon åtta veckor i sträck på ön, trots det tycker hon att tiden går fort eftersom hon då och då får besök. Dessutom tycker hon bara att det är roligt när det kommer turister till Brändöskär för på det sättet får hon ofta träffa nya människor.