Videon är inte längre tillgänglig
Katten sägs ha nio liv, 62-årige Sven-Olof Björkén ligger tätt efter.
Han är den man som i dagarna mirakulöst räddades från att drunkna efter att ha hamnat i vattnet vid Sävastön. När isen brast kom det första dramat på påskdagen för två år sedan över honom.
– Nej, inte nu igen, tänkte jag. Nej, det här går inte. Det var stark ström, jag hade skidorna på mig och ryggsäcken satt fast på ryggen. Isdubbarna hade jag svårt att komma åt. Jag kämpade för att hålla mig fast med fingrarna.
Sven-OlofBjörkén blir rörd när han ska berätta.
– Man känner krafterna försvinna ur kroppen. Det är svårt när tankarna inte fungerar...man känner att det kommer att sluta så här.
Rätt personer
Anledningen till att han sitter i värmen och berättar beror på flera personer med sinnesnärvaro.
– Jag berättar inte det här för min egen skull, utan för deras. Man ska inte utsätta sig för det här, men jag klarade mig tack vare de här personerna. Det var rätt personer där, säger Sven-OlofBjörkén. Han förundras över hur människor, mitt i ett drama då man behöver agera mekaniskt, förmår visa den utsatte medmänsklighet som lyfter en att orka.
För att ta det från början så gillar Luleåbon, läkaren och förre brottaren Sven-Olof Björkén att fiska.
Isen drar.
– Jag är inte den som är rädd om mig. Min fru är inte glad.
Räddningsplanka
Påskdagen 2012 hade han emellertid cyklat från stugan i Sunderbyn och fick för sig att färdas på isen. Vid nya Gäddviksbron brast den, han hamnade i en vak. Ett ungt par närmade sig, han ropade och mannen ringde efter hjälp. I ett hus intill fanns Tage och Ingegerd Holm. De rusade till hjälp, Tage letade fram rep, knöt ihop med en bräda och kastade ut den som räddningsplanka. Slutligen fick Sven-Olof Björkén tag på den och drogs till räddning.
Efteråt mötte Kuriren Sven-Erik Björkén och Tage Holm. De kom att bli kompisar och fiskar ihop.
Hörde något
I onsdags fiskade Sven-Erik Björkén ensam.
– Jag var ute en timme, det gick inte alls. Det började skymma och jag knackade med staven framför mig då jag sökte mig därifrån. Jag visste att det var strömt, och rätt som det var brakade jag igenom.
Isdubbarna kom han åt efter en halv minuts kamp mot strömmen.
– Jag försökte ta mig upp, isen brast.
I ett hus nära stranden bor Thomas Nilsson och hustrun Susanna. Det hördes ljud, Thomas öppnade dörren
– Jag lyssnade, det var en som ropade på hjälp, berättar han.
Tog båda
Susanna larmade. Thomas hastade iväg. Med sig fick han inte bara en utan två långa rakor, sådana där man jämnar till gruset med.
– Jag började få vatten i munnen. Jag kände att det går inte att hålla sig fast, det går inte. Så hörde jag någon ropa, Thomas röst räddade mig, berättar Sven-Olof Björkén.
Thomas ålade sig närmare vaken och hade rakorna med sig. Sven-Olof greppade den ena och drog till, rakan for i vattnet. Den andra rakan sträcktes fram, han tog den.
– Thomas backade och jag lyckades hålla i. Till sist var jag uppe på isen. Det kände som...jag vet inte ...det här är inte sant, jag kommer inte att dö. När jag kommit upp såg jag en ung kille från räddningsstyrkan. Han sprang fram, han måste ha rusat hela vägen och hunnit långt före andra för att hinna ut till mig, berättar Sven-Olof.
På bårbräda fördes han mot säkerhet. Thomas Nilsson berättar hur isen gav efter.
Sven-Olof Björkén togs om hand av ambulanspersonal som värmde den frusne fiskaren. Efter dramat är han krasslig men redo att åka till Stockholm där han har en son.
En till
En flytoverall ska köpas in.
– Jo, jag ska nog ut på isen igen, men jag ska vara försiktigare, lovar Sven-Olof Björkén.
Allt har vi inte berättat. För tjugo år sedan hamnade han i en vak vid Sandön. Den gången åkte han skidor. Och grunt var det.
– Jag stod i vatten till midjan.