Trafikverket ansvarar för alla statliga vägar. Om en bil lämnas på en statlig väg är det Trafikverket som ser till att fordonet flyttas.
Annars är det alltid markägaren som får lösa problemet när det uppstår. Till Trafikverket ringer det privata markägare hela tiden och frågar hur de ska göra med bilar som har lämnats på deras mark. Och det kan till och med sluta med att de får betala.
– Det är ett gissel för markägarna. De är lätt desperata när de ringer hit, säger Eva Nilsson som är handläggare vid flytt av fordon på Trafikverket.
Om det inte är Trafikverket som fattar beslut om flytt av fordon så är det kommunerna som fattar det. Värt att nämna är att kommunen kan flytta fordon, men måste inte göra det. I Luleå kommun är det Securitas som sköter handläggningen. Det vill säga allt administrativt arbete kring ett ärende.
– Det här är en verksamhet som pågår året runt. Vi handlägger runt 300 ärenden per år som leder fram till en flytt av ett fordon, säger Annika Lundgren på Securitas i Luleå.
I första hand försöker alltid fordonsägaren till bilen hittas. Det är i samband med det som Securitas kopplas in. Efter sedvanlig handläggning fattar kommunen beslut om att fordonet ska flyttas. Antingen skickas bilen till skroten eller till ett fordonsförvar hos Securitas.
– I slutändan är det alltid fordonsägaren som har ansvar för de kostnader som uppstår vid flytt, säger Annika Lundgren.
Om en bil hamnar på en privatägd mark eller väg får markägaren inte själv flytta bilen. I sådana fall skulle det rubriceras som egenmäktigt förfarande. Markägaren måste i stället kontakta kommunen. Efter det följer i stora drag samma procedur. Men om fordonet flyttas och fordonsägaren inte hittas faller kostnaderna i stället på markägaren, i detta fall en privatperson.
– Det är klart att de blir förbannade när de få veta det, säger Eva Nilsson på Trafikverket.