Över hindren utan armar eller ben

Det är fascinerande att se Mikael Andersson som på måndagen föreläste på Sunderby folkhögskola för en fulltalig publik. Han sitter i sin specialstol som manövreras med en joystick med hjälp av det högra benet. Han drar hela tiden ned skratt när han berättar om sin situation, om hur han tacklade de till synes dåliga oddsen att klara sig själv att leva ett normalt liv utifrån sina egna förutsättningar.
-Min skada kom sig av att min mamma under en känslig period av graviditeten exponerades med hormoslyr. Det skedde under den korta och känsliga period när ett foster utvecklar armar och ben, berättar Mikael Andersson.

Stelbent och rigid
Att vara funktionshindrad på1960-talet var ingen höjdare berättar han. Läkarvetenskapen var stelbent och rigid i sitt bemötande.. Skadan skulle trollas bort med proteser som bara skapade smärta och hinder för Mikael. Och den psykologiska förståelsen och omhändertagandet av personen med skadan var under all kritik.
- Mina föräldrar fick lämna bort mig för träning till ett sjukhus i Stockholm i tvåmånadersperioder från det jag var ett år till 14 år, då satte jag stopp. Och jag lovade mig själv då att jag skulle se till att aldrig bli beroende av andra för att klara mig själv. Och det målet har jag nått, säger Mikael Andersson glatt och bjuder publiken på en massa goda skratt, om den besvärliga vägen för att uppnå och upprätthålla det oberoendet.
- En timme för att kunna lyckas brygga lite kaffe, det kan bli en ordentlig brottningsmatch med bryggaren. Och ska man raka sig får man vara finurlig, hålla fast rakapparaten och vrida på huvudet, man blir lätt lite yr säger han och skrattar.
Sorg och ledsamheter, prövningar och motgångar men också kärlek och glädje till både livet och en egen familj, hustru och tre barn och föräldrar som hade rätt inställning. Och viktiga personer som han mött i livet som coachat och gett stöd och riktning.
-I skolan fick jag till slut en egen idrottslärare, Birgitta, och hon hanterade mig rätt, hon sa att "du kan" och "du ska i alla fall prova!" säger Mikael Andersson tacksamt. För han tog henne på orden och provade och fann att han faktiskt kunde, på sitt eget sätt!