Oväntat besök
Lyhört med Anita Nilsson
På väg in i huset hörs ett dovt ljud som konstigt fortsätter även sedan ytterdörren stängts, ja, det surrar under frukosten.
Brummar och stör, en geting antagligen men var?
Inte här i allrummet men längs vardagsrumsfönstren flyger en lång, randig sak fram och åter gång på gång, luktar sig fram, känner inte igen någonting, inte där, inte i taket.
Vissa människor blir galna av flugor, andra av mygg. Somliga blir hysteriska av getingar.
Själv blir jag okoncentrerad av sådant som flyger och surrar inomhus men getingar biter inte gårdsfolk har man fått lära sig och än har ingen gått till anfall, däremot råkade jag trampa på en halvdöd i september.
Är det här straffet?
Stänger dörren om det tröstlösa brummandet, går tillbaka till frukosten, njuter sked för sked den bästa måltiden på hela dagen.
Efter en mugg kaffe och tidningsläsande är det dags att resa sig, kolla getingläget.
Ja, utmattad kryper den uppför fönsterkarmen, försöker flyga men hamnar i stället upp och ner på golvet.
Hämtar gårdagstidningen men då passar den på att säkra sig, försvinna.
Det blir tyst.
Smyger mig mot fåtöljen, ska gå igenom en verksamhetsberättelse för 2005, ja, hur kunde det bli som det blev och varför?
Griper i nöd en bok om kärlek, en röd. Ler, snörvlar, värms i hjärtat. När getingen hör av sig kommer ord som till ett oväntat besök: Men hej lilla geting!
Den kryper nu på mattan nära mina fötter, mot den blåa tån, vad gör man? Flickan i boken har just fött barn med hjälp av sin store, tjocke, varme hjälte, det känns helt omöjligt att slå ihjäl.
Torkar tårarna, går in i köket och hämtar en glasburk där getingen tyst kryper in.
Lägger ett reklamblad över och häller ut den i gräsmattan. När jag tittar upp har häggmispeln slagit ut.
Anita Nilsson
Så jobbar vi med nyheter