– Just den här bristen på besked är plågsamt irriterande, säger Niklas Nilsson, anställd vid Arbetsförmedlingen i Luleå.
En del har valt att säga upp sig själva för att börja nya jobb. Efter att beskedet kom 30 januari har sex personer slutat på kontoret i Luleå och deras tjänster tillsätts inte.
– Det är klart att det blir ju oroligt. Vi vet inte ens vad vårt uppdrag kommer att vara framöver, säger arbetsförmedlaren Kajsa Bergenstråhle.
Men trots att de befinner sig i någon sorts vakuum försöker de jobba på som vanligt.
– Vi har ju våra kundbesök, öppettider och träffar våra arbetssökande och arbetsgivare som vanligt, säger kollegan Nina Rönnquist.
Av 13 700 anställda inom myndigheten ska nästan var tredje medarbetare sägas upp. Men det är inte jämnt fördelat över alla yrkeskategorier. It-sidan är till exempel helt fredad, medan Niklas Nilsson som är psykolog och arbetar med arbetslivsrehabilitering tillhör en grupp där varannan anställd kommer att få sluta.
– Det finns känslor som jag tror att de flesta av oss inte vill ska bubbla upp till ytan allt för mycket, men det går inte att vara oberörd i ett sådant här läge, säger han.
Han oroar sig också för de kundgrupper han är inriktad på.
– Jag tycker det är bekymmersamt. Just nu är vi inne i en högkonjunktur, men vad händer om det blir lågkonjunktur? Det är ingen bra utveckling och det drabbar de svagaste.
Att arbeta på en myndighet som Arbetsförmedlingen innebär att man måste vara beredd på förändringar varje ny mandatperiod, konstaterar Daniel Nilsson, som är chef för kontoren i Luleå och Boden, och de var redan inne i en stor omorganisation som de inte hade hunnit slutföra när jättevarslet kom i januari.
– Det är ju så med all politiskt styrd verksamhet. Partierna går till val på vissa löften. Dessutom är arbetsmarknadspolitiken högt rankad och det finns mycket åsikter. Men ofta är det vi som arbetar på Arbetsförmedlingen som får klä skott för den politik som förs, säger han.
En sak är säker, under de 17 år som Daniel Nilsson har arbetat i myndigheten, har det aldrig skett någon förändring av den dignitet som den som är på gång nu.
Nedskärningarna är beslutade i Moderaternas och Kristdemokraternas budget som lades i höstas, men också i de 73 punkterna i januariöverenskommelsen.
– Vi ska reformeras i grunden och i princip upphandla och köpa in merparten av det uppdrag vi uppför. Centern har drivit den frågan ganska kraftfullt.
Redan idag upphandlar Arbetsförmedlingen en stor del av sin verksamhet, men det ska bli mer.
– Antagligen har man ambitionen att det ska bli bättre, billigare och effektivare på det sättet.
På riksnivå ska drygt hälften av alla kontor läggas ner helt och hållet men Daniel Nilsson vet inte vilka av Norrbottens 14 kontor som drabbas. Beslutet om vilka kontor som försvinner fattas centralt och väntas komma i slutet av mars om facket och arbetsgivaren enas. Först därefter bestäms det vilka anställda som sägs upp.
Hur de ska kunna fullgöra sitt uppdrag efter bantningen är oklart i nuläget.
– Man pratar mycket om digitalisering, att kunderna ska få service och hjälp digitalt, via chatt, videosamtal och telefon och att de ska kunna lösa mycket själv på vår hemsida, säger Kajsa Bergenstråhle.
Seyed Hoseini som just nu går en kurs för nyanlända hos Arbetsförmedlingen är kritisk till förändringen.
– Folk som kommer hit från andra länder och inte kan jobba med datorer och inte kan reglerna, de behöver ju lite hjälp. Till exempel jag. Om de själva blir arbetslösa, vem ska då hjälpa andra?