– Jag vill inte föregå siffrorna för inventeringarna i Svealand och Norrland, men gissar att skadebilden kan vara ganska likartad där, säger Christer Kalén, som är viltspecialist på Skogsstyrelsen och ansvarig för älgbetesinventeringarna av älgförvaltningsområden i landet.
Varje år görs en nationell inventering (Äbin, älgbetesinventering) av hur omfattande betesskadorna på skogen är av hjortdjur, främst från älg, hjort och rådjur. Inventeringen i ungefär hälften av Sveriges knappt 150 älgförvaltningsområden. Bara i Götaland har cirka 3 500 bestånd besökts av professionella inventerare, och resultatet ska i första hand användas som ett underlag för beslut om älgjakt i älgförvaltningsgrupper.
Resultaten för Götaland är klara och de visar att endast 1 av 31 inventerade områden klarar gränsen för tolerabla nivåer av årsskador på tall.
Skadorna innebär vanligtvis inte att tallen dör, men leder till minskad tillväxt i skogen, försämrad kvalitet och ekonomiska förluster.
En ny prognos visar också att tillgången på foder för älgen minskar på många håll , vilket riskerar att öka betestrycket ytterligare.
– Vi ser tyvärr inte någon tydlig positiv trend. Det är helt enkelt för många älgar och annat klövvilt för att fodret ska räcka till i skogen. Det märks både på sjunkande reproduktion hos älg och betesskador som är alldeles för höga, konstater Christer Kalén.
Nu är frågan hur betesskadebilden ser ut i andra delar av landet, och inte minst i Norrbotten..?
– Det finns säkert lokala avvikelser, men på Skogsstyrelsen har vi fått oroande rapporter. Vi är extra oroade just i år, eftersom vi fått rapporter om katastrofala områden i norra Sverige, säger Christer Kalén till Norrbottens Media.
Siffrorna efter inventeringarna i Norrbotten kommer alltså först i augusti, men Christer Kalén tror att det punktvis kan handla om stora betesskador, men att genomsnittet av skadorna kanske kan ligga på en tolerabel nivå.
– Det har varit så annorlunda i år på grund av den myckna snön. Punktvis kan det ha uppstått stora betesskador. Samtidigt har snödjupet på vissa håll varit så stort att älgar, och annat vilt helt enkelt inte kommit åt ungskogen. Därför kan ändå genomsnittet för betesskadorna i norr vara lägre, än de skador vi ser i Götaland, tror Christer Kalén.