Odin Bonivart gillar tanken på Norrbotniabanan, men känner samtidigt en oro för att hans smultronställen i Karlsvik ska påverkas. Det handlar om skogspromenaderna med hunden Nallo i miljön vid Niporna samt mountainbikspåren bakom Arcushallen.
En gulblek höstsol färglägger det forna brukssamhället Karlsvik, som ligger cirka tolv kilometer norr om Luleå. I byn, som övervunnit så många utmaningar genom åren (se faktaruta), bor i dag cirka 270 personer.
Luleås första järnverk byggdes här. I dag finns bara ruiner kvar som minnen av nedlagda industrisatsningar.
Nu är byn aktuell för en av de största infrastruktursatsningarna i norra Sverige. Det handlar om en kustnära järnväg som sträcker sig över 27 mil från Umeå till Luleå.
Trafikverkets utredning av Norrbottniabanans två tänkbara infarter till Luleå utpekar det västra alternativet, som passerar älven vid Gäddvik, som den bästa lösningen. Det andra alternativet förutsätter en lång bro mellan Hamnholmen och Svartöstaden.
Den exakta sträckningen är inte fastslagen. Det beräknas ta fyra-fem års arbete innan en järnvägsplan finns på plats, men i väntan på det har en bred korridor säkrats av Trafikverket.
Utanför Karlsvik har korridoren en bredd på 500 meter. Avståndet till Arcushallen bedöms vara 100 meter. Ytterligare 400 meter skiljer till närmaste boningshus.
Lotta Nilsson, destinationschef på First camp Arcus, anser att Norrbotniabanan borde nå Luleå via en station på flygplatsen. "Det hade varit den bästa lösningen som hela turistbranschen önskat sig."
"Jag har bott i Karlsvik i snart 60 år och har hela tiden trivts bra. Det är klart att det kommer låta en del kring Norrbotniabanan, men i byn har vi redan i dag en del bullar från E4:an och F21", berättar Karl Avoja, 72.
"Det är riktigt tråkigt om Norrbotniabanan ska passera utanför Karlsvik. Vi har nog med buller i dag och behöver inget mer", säger Elma Näsman, medan maken Lars medger att det är en fråga som han inte känner sig engagera i.
Sedan två år tillbaka bor Hans Karlsson i den före detta skolan i Karlsvik. "Jag tycker att det är viktigt att beakta näringslivets behov och tillvarata möjligheten att låta tågen passera förbi flygplatsen. Det framstår som en lösning som borde fungera med dagens teknik", säger 71-åringen.
Karlsvik står inför ett vägval. E4 passerar förbi byaidyllen, men om Trafikverket får som de vill kommer den nya kustnära järnvägen passera byn.
Lotta Nilsson, destinationschef på First camp Arcus, hade gärna sett att det hade skapats en järnvägsstation utanför Karlsvik. "Det skulle underlätta för våra gäster", förklarar Lotta Nilsson.
"Det är många hundägare i Karlsvik. Jag skulle tro att hälften av hushållen har hund. Jag är orolig att våra gemensamma strövområden kommer att förändras när Norrbotniabanan kommer", säger 72-årige Karl Avoja.
På Disponentvägen möter vi 21-årige Odin Bonivart, som är ute på lunchpromenad med vorsteh Nallo. Han har bott i Karlsvik i 17 år. Nu studerar han för att bli civil ingenjör.
– Det var ett oväntat beslut. Det andra alternativet, tycker jag, vore den bättre lösning. Det är viktigt för mig att det blir en sträckning som inte får en negativ inverkan på byn, på miljön vid Niporna eller mountainbikespåren bakom Arcushallen. En ny järnväg innebär förstås högre ljudnivåer, men en ny järnväg är viktig för framtiden för Luleå och Norrbotten.
Böjd över en öppen motorhuv står Karl Avoja som flyttade till Karlsvik för exakt 59 år sedan. Han tror att han möjligen kan vara den som bott allra längst i byn.
Även om han betonar att det kvittar var rälsen läggs längs vägen in till Luleå, men en Norrbotniabana i direkt närhet till hemmet kan bli bekymmersam.
– Det finns många hundägare i Karlsvik. Det handlar inte bara om mig, utan säkert hälften av hushållen har hund. Jag är lite orolig för att våra strövområden ska förändras. Det vore tråkigt om vi blev avskurna av en järnväg, men samtidigt en Norrbottniabana måste vi ha.
Även Alice Nyström är ute på hundpromenad. Mitt på Tjänstemannavägen tar 20-åringen sig en funderare över framtiden.
– Jag har bott i Karlsvik i hela mitt liv. Jag är orolig att naturen ska ta skada. Anledning till att jag bor här är närheten till djur och natur. Vi vill att det ska vara lugnt och tryggt i Karlsvik. Det är illa nog med alla norrmän som kommer hit på sommaren.
Som varande destinationschef på First camp Arcus är Lotta Nilsson van att möta norrmän, även om det just den här oktoberdagen är gott om utrymme på campingen.
Hon gör ingen hemlighet om sitt önskescenario.
– Det bästa för vår del vore om det blev en hållplats i Karlsvik, men det kommer tyvärr inte att ske. För turistbranschens del hade det varit bättre om Trafikverket valt det andra alternativet med en station vid Luleå airport. Nog kommer Norrbotniabanan att höras ända till campingen. Den kommer att ligga så pass nära, men det är mycket som fortfarande är oklart. Det blir spännande att följa frågan i framtiden, säger Lotta Nilsson.