- Vi utreder vad som ska kunna kallas för förbrukningsmaterial, och vilka av dessa som staten ska stå för, säger Malin Blixt, jurist vid TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, som håller i utredningen.
Utredningen pågår fram till 2013 och innan dess står ingenting helt klart, enligt verket, men skälet till den långa utredningstiden har i slutänden med ekonomiskt ansvar att göra.
- Vi har så lång utredningstid för att vi samtidigt vill kunna klarlägga i slutänden vem som har ansvaret för förbrukningsmaterialen. När man införde subventioner på detta var det sprutor som gällde. I dag är sprutorna utbytta till dyra medicintekniska produkter, som inte helt självklart ska ingå i begreppet, förbrukningsmaterial, säger Malin Blixt.
- Diabetes är en kronisk sjukdom och vi doserar och behandlar dessutom oss själva. Pumparna leder till att vi kan leva våra liv både enklare och hälsosammare. Att återgå till sprutorna är en tillbakagång till svunna tider med sämre vård och sämre blodsockerkontroll, säger Sven Georén.
I Norrbotten finns i dag 6.705 inrapporterade diabetiker. Diabetiker som är inskrivna i antingen primärvården eller vid någon medicinklinik. Om TLV:s utredning mynnar ut i att staten inte längre subventionerar insulinpumparna, så får landstingen ta över ansvaret.
- Om vi kommer fram till att insulinpumpar inte ska klassas som förbrukningsmaterial längre så får någon annan bekosta det, i det här fallet står landstinget närmast till hands, säger Malin Blixt.
Kan det bli så att diabetikerna själva får bekosta sina diabetespumpar?
- Enligt min mening kommer inte patienterna att drabbas överhuvudtaget, säger Blixt.
Men det här är Sven Georén mycket skeptisk till.
- Jag blir mycket orolig om man lämnar över det på landstinget som inte alls har gott om pengar. Då kan det börja "nallas" på vem ska få pumpar och vem som inte ska få dem. Det är en hotfull situation, då handlar det om godtycke och alla får inte lika vård, säger han.