Det är en minst sagt gripande berättelse som Marcus Lilliebjörn berättar. Han är 22 år och kommer från Stockholm. Den 4 januari 2011 var han med om en svår olycka. Då tillhörde han landslagseliten i truppgymnastik och var på ett träningsläger i Ängelholm.
– Jag gjorde en dubbel volt, överroterade och landade på pannan. Tre sekunder senare svartnade allt, berättar han.
Ingen förstod morse
Några dagar senare vaknade han upp på neurointensiven i Lund. Han hade brutit nacken mellan tredje och fjärde kotan och var helt förlamad. Han andades med hjälp av en respirator och han kunde inte prata.
– Jag kunde lite morse och försökte blinka för att kommunicera, men ingen förstod mig, fortsätter han.
Efter ett tag flyttades han över till Karolinska i Stockholm. Där fick han beskedet att det i princip var kört för honom. Att han aldrig mer skulle kunna gå eller ens kunna andas själv.
Bara två veckor innan olyckan inträffade hade han fått besked att han var antagen till stridspilotutbildningen vid F 21. Trots att han låg där han låg och inte kunde röra ens lilltån, så kunde han inte släppa drömmen om att bli stridspilot.
Små framsteg
Men sakta men säkert började han göra små framsteg. Det började med en ryckning i vänstra benet. Fyra månader efter olyckan kunde han andas själv utan respirator i fem minuter.
– Sedan har det bara fortsatt. Sommaren 2012 kunde jag koppla bort respiratorn helt och bara för någon vecka sedan kunde jag bära en bricka med tallrik och glas, berättar Marcus Lilliebjörn, som bara för ett drygt år sedan ständigt hade två assistenter vid sin sida för att klara vardagen.
Höll en föreläsning
I november förra året höll han en föreläsning där han berättade om vad han varit med om och hur han blivit bemött av vården. Bland åhörarna fanns en mamma till en av stridspiloterna vid F 21.
– Hon blev så tagen och kom fram till mig. Hon hörde av till sin son och berättade om vad som hänt mig, berättar han.
Det hela slutade med att han fick en inbjudan från F 21 om att komma upp några dagar och följa verksamheten vid flottiljen. I måndags kväll kom han upp till Luleå och under tisdagen och onsdagen har han följt stridspiloternas vardag, från morgon till kväll.
Flyga SK 60
– Jag har varit med vid morgonmötet, följt en flygövning från början till slut, varit uppe i flygledartornet och sett då de landat med planen, fått simulatorflyga och även följa med på en flygtur med en SK 60, summerar han dagarna i Luleå.
Han har för länge sedan kommit över att han inte kan bli stridspilot. Nu lutar det åt att han ska utbilda sig till civilingenjör.
– Det har gett mig otroligt mycket och stillat ett sinne som jag haft outforskat i bakhuvudet hela tiden, avslutar Marcus Lilliebjörn.
För F 21 var det självklart att bjuda in honom då det fick höra talas om hans berättelse.
– En fantastisk berättelse. Vi är bara glada för det lilla vi kan göra för en kille som visat intresse för flygvapnet och som tänkt oss som arbetsgivare, säger Tobhias Wikström, divisionschef första divisionen vid F 21.