Norrbottens läns landsting har länge hört till landets sämsta när det gäller skattefinansierad vård för ofrivilligt barnlösa. Medan exempelvis Region Skåne och Västra Götaland har erbjudit upp till sex IVF-försök har norrbottniska par fått totalt två försök.
– Den största skillnaden är att vi nu erbjuder betydligt fler behandlingar till de par som uppfyller kriterierna, säger överläkare Anna Pohjanen, länschef för obstetrik och gynekologi, till Piteå-Tidningen.
Stora regionala orättvisor är bakgrunden till att SKL i slutet av 2014 gick ut med nationella rekommendationer för assisterad befruktning. Norrbottens läns landsting hakade på i våras.
Ofrivilligt barnlösa par i Norrbotten erbjuds numera upp till tre fullskaliga IVF-behandlingar.
Om det befruktade ägg som placeras i livmodern inte leder till graviditet testar man, inom samma försök, med eventuella frysta embryon. Om inte det fungerar inleds nästa IVF-behandling.
– De nya riktlinjerna kommer ifråga för dem som inte tidigare fått landstingsfinansiering, eller dem som precis påbörjat en landstingsfinansierad behandlingsserie, men inte slutfört den när de nya reglerna började gälla, säger överläkare Anna Pohjanen till Piteå-Tidningen.
Landstinget har även höjt åldersgränsen för att erbjuda IVF, från 38 till 40 år för kvinnor och 54 till 56 år för män.
Landstingets politiska ledning har tidigare inte velat utöka IVF-vården. Rättvisekraven från ofrivilligt barnlösa har tillbakavisats med ekonomiska argument.
– Det är klart att det här är en svår situation för familjer som vill ha barn, det kan tyckas orättvist att det inte ser likadant ut i alla landsting. Men sett till behov är det här inte det mest akuta att lägga pengar på, sade Britt Westerlund (S), tidigare landstingsråd, till Norrbottens-Kuriren i april 2014.
Det ökade antalet skattefinansierade IVF-behandlingar väntas kosta landstinget 600 000 kronor per år.
Nuvarande landstingsrådet Glenn Berggård (V), med ansvar för länssjukvård och regionsjukvård, menar att förändringen är rimlig.
– Ja, absolut. Vi försöker i stor utsträckning komma överens på regional nivå inom norrlandstingen eller inom landet genom SKL. Det är viktigt för medborgarna med stor överensstämmelse mellan regionerna. Ibland finns inga rekommendationer men när de sedan kommer anpassar man sig till dem, säger han.