Det är sen kväll den 1 september och kompisgänget har precis avslutat en kväll med fotboll och några pilsner. Då svänger två elsparkcyklar med tre män in på Skogsvallen i centrala Luleå.
Upprinnelsen till besöket är en hund som en av männen har tänkt hämta hem till sig. Men kort efter att de anlänt tar sig en man mot magen och vinglar ut från idrottsplatsen.
Han har några ögonblick tidigare puttat till en 23-årig man efter att en het diskussion uppstått, och därefter själv blivit attackerad.
Det uppger den målsägande mannen när han hörs i Luleå tingsrätt.
– Det blir som gruff men jag slår aldrig honom. Han får in några smällar, tror jag.
I nästa ögonblick förstår han att någonting inte stämmer.
Han drar upp jackan – och kliver rakt in i en mardröm.
Ur ett öppet sår i magen hänger en halvmeter lång del av tarmarna ut. Han orkar ta sig en bit efter gångstigen innan han segnar ner.
– Jag tror att jag ska dö. Jag ringer min sambo och säger att jag älskar henne och hon ska ta hand om min dotter och uppfostra henne så att hon blir en bra person. Jag gav i princip upp.
Det är ett fasansfullt drama som presenteras för tingsrätten när ett av larmsamtalen spelas upp från en av offrets vänner.
Det är stress. Det är skräck. Det är skrik.
Kniven skär upp ett decimeterlångt sår i nedre delen av magen och det är en ren tillfällighet att inte inre organ skadas.
När vännerna rusar till från fotbollsarenan ser de till att hålla tryck mot skadan och ringa efter hjälp. Det är först då som det börjar göra ont, förklarar den målsägande mannen.
– Det värsta är ändå när jag har tagit farväl. Då har jag dödsångest, säger han och fortsätter:
– Jag är tacksam för varje dag jag får leva och får se min dotter och min familj.
Den misstänkte 23-åringen hävdar att han agerade i nödvärn. Det framkommer när rättegången inleds.
– Han slog mig flera gånger och jag fick panik och högg honom. Det kändes som om jag höll på att förlora, säger 23-åringen som på fråga från kammaråklagare Fredrik Hannu förklarar att han alltid bär på en liten kniv.
En kniv han använder när han äter frukt eller när han öppnar paket.
En liten kniv.
När åklagaren ber honom ge en förklaring till varför han först i det tredje förhöret för fram invändningen om nödvärn, att han blivit angripen, säger han:
– Jag vet inte varför. Men min tanke var inte att skada honom. Det var för att få honom att backa, säger 23-åringen.
I sitt slutanförande konstaterar Fredrik Hannu att det framstår som oerhört märkligt att 23-åringen först i det tredje förhöret uppger att han blivit attackerad.
Åklagaren och målsägarebiträdet, advokaten Lars Grönberg, anför även såren på armarna som målsägaren ådrar sig. Djupa sår som de menar är typiska avvärjningsskador.
– Det är en ren tillfällighet att skadorna inte blir värre än det blir, säger Fredrik Hannu som kräver att 23-åringen döms till åtta års fängelse för mordförsök.
– Allt tyder på att han hade kniven i sin hand när allting startade. Det var aldrig någon nödvärnssituation, säger Lars Grönberg i sitt slutanförande.
Håkan Lundström, advokat som försvarar 23-åringen, yrkar i första hand att han klient skulle frikännas på grund av nödvärnssituationen.
Lundström anför även ett så kallat putativt nödvärn, att han klient kan ha inbillat sig att han var i en nödvärnssituation.
Dom meddelas om två veckor.