Beslutet skrevs under i går. Kuriren har läst delar av brottsundersökningen och träffade Staffan Granerfeldt, Ekobrottsmyndigheten i Stockholm, och hans kollegor i Luleå.
Misstankarna var skattebrott, bedrägeri, bokföringsbrott och förskingring. Här fanns såväl grovt brott som normalbrott med i bilden. Till exempel har Bo Johansson i utredningen anklagats för att ha försvunnit med 40 miljoner kronor.
Det fanns en tredje person med i bilden, vars roll åklagaren inte gett samma uppmärksamhet.
Det enda som ledde till åtal är att Jan Saradlic ställs till svars för skattebrott av normalgraden för att inte ha deklarerat vissa pengar. Ett snudd på marginellt brott ställt mot helheten. Redan tidigare hade ett fall av misstänkt falskdeklaration från Saradlics sida preskriberats. Då gällde det större pengar, en halv miljon kronor.
"Bara svammel"
I huvudsak blir det alltså ingen rättslig prövning av duons hantering av pengar som investerare bett dem förvalta men som är borta.
- Han ger inte intryck av att vara seriös, för den skull behöver det inte vara brottsligt, men det är för många obesvarade frågor. Som vem som sitter i styrelsen och var bokföringen finns. Bara en massa svammel, säger Staffan Granerfeldt om Bo Johansson.
Varför det ändå inte blir någon rättegång förklarar åklagaren med att det i domstol inte skulle gå att bevisa uppsåt, att duon redan från början ville lura kunderna.
- Det är problemet, vi kan inte visa det.
Inte heller går det klarlägga om båda eller någon av dem slagit in på brottets bana efterhand.
- Jag har varit med länge. Man gör vad man kan men får acceptera att inte komma till botten.
Båda borta
Åklagaren vet inte var Bo Johansson och Jan Saradlic befinner sig. Att den senare inte kunnat delges brottsundersökningen gjorde inte saken lättare men var bara en delorsak till beslutet, menar åklagaren.
Det fanns ett upplägg för duons verksamhet och en internationell företagsgrupp bildades. Andra parter involverades. Verksamhet kom att beröra bland annat Västindien, Panama, Kanada, Luxemburg och Brittiska jungfruöarna. I icke EU-länder har utredare fått agera via ambassader. Men en fråga i EU-nationen Storbritannien fick likväl inte svar på två år.
- Det har varit komplicerat för att verksamheten inte legat i Sverige. Vi kan inte följa affärerna. De har investerat i aktier och det har inte gått hem. Men att spekulera i aktier är inte straffbart. De har sina förklaringar, och vi kan tycka att de är mer eller mindre trovärdiga, summerar Staffan Granerfeldt.
Han påpekar vidare att det inte finns skrivna avtal mellan investerarna och Obol utan kunderna har satt in pengarna på konto i Swedbank i Luleå och sedan ska man försöka spåra det, och det har såväl kunder som utredare haft svårt med.
Någon uppfattning om hur mycket som investerats anger han inte.