I de svarta sofforna breder ett gäng tonåringar ut sig. Det är ingen ovanlig syn på entréplanets kaféavdelning.
Av de nio som ockuperat sofforna jobbar sju ideellt i kafégruppen, en är stammis och en är lärlingspraktikant. Att de är tacksamma för vad de kallar sitt andra hem märks tydligt då en genuin trivsamhet vilar över rummet.
På kvällen väntar en frågesport och det diskuteras vilt medan hushunden Mini, tio månader, glatt springer omkring.
- Vad vinner man? utbrister Kevin Åström, 14 år, som lagt benen tillrätta över vännen Celina Larsson.
- Två biocheckar, svarar Susanne Palo som är fritidsledare på Ungdomens hus.
Tävlingar är det gott om i byggnaden som öppnar sina dörrar för alla mellan 13 och 23.
Det var 2002 verksamheten drog igång. Elever från Östra skolan efterlyste en plats att umgås på. Tillsammans med Luleå kommun och Luleå domkyrkoförsamling blev idén verklighet. Efter två år gjordes en utvärdering och övergången till permanent verksamhet var självklar.
- Ungdomar från hela länet kommer hit, säger Minis matte Anna-Lena Svensson som är verksamhetsansvarig på Ungdomens hus.
Ett som är säkert är att besökaren inte behöver vara rädd för att bli rastlös i den gamla domprostgården.
Ålderdomshem för unga
Förutom kafé fungerar entréplanet som myshörna och med den enorma projektorduken på väggen även som tv-rum. I källaren ligger biorummet och ett musikrum som finns till förfogande.
- Här brukar vi mysa och ha hockeykvällar, berättar Anna-Lena.
På frågan om vad som är så bra med Ungdomens hus svarar Kevin snabbt.
- Det är som ett ålderdomshem, fast för unga, tillägger han och får kompisarna att skratta.
Hanna Andersson-Taskinen, 18 år, utvecklar svaret.
- Om man har bekymmer så lämnar man dem utanför dörren och har roligt. Här gör vi det omöjliga möjligt.
Det finns alltid någon som kan svaret på ungdomarnas alla frågor då de tio timanställda är mellan 19 och 64 år.
- Ja, vi fungerar lite som mamma, kompis, fritidsledare och kunskapsbank, berättar Susanne.
Husets rörelsecentrum
Något som är uppskattat är kill- och tjejkvällarna som äger rum två gånger per termin. När det är tjejernas kväll råder ett mysigt lugn och aktiviteter som nagelfilning eller långa samtal. Andra bullar är det när killarna är herrar i huset. Då ska det utmanas och tävlas.
- Ja, det är lite mer stök när killarna är själva, säger Anna-Lena med glimten i ögat.
Hushunden Mini tar plötsligt täten upp till övervåningen där ungdomarna själva målat de limegröna väggarna.
Det är också på det övre planet det brukar vara mest rörelse. Framför den öppna spisen står ett av alla biljardbord som finns i huset och för den som gillar sällskapsspel finns ett hundratal att välja mellan. Tv-spel och airhockey är andra populära tidsfördriv. På väggen hänger stora bokstäver som bildar citatet fånga dagen. Det är precis den känslan de aktiva inom verksamheten vill förmedla.
- Vi försöker lyssna på ungdomarnas önskemål och inspirera varandra, säger Anna-Lena.
Vill någon vara i fred finns det möjlighet att gå undan i ett av alla "mysrum" och ta det lugnt bland stora kuddar och ljuslyktor.
Viljan att vara själv hör dock inte till vanligheterna. Anna-Lena berättar att hon en gång hittade ett helt gäng som trängt ihop sig på toaletten.
Trots tillgången till 500 kvadratmeter.