Ny version i knarkmål

Luleå tingsrätt dömde Alan Bowles till fyra års fängelse för grovt narkotikabrott, göteborgaren Leif Aronsson till fem års fängelse och Agne Svensson, Piteå, till sex års fängelse. Alla överklagade till hovrätten som nu har att ta ställning till vilken version som är sann. ? En monstruös dom. När den kom insåg jag vidden av vad jag ställt till med, uppgav Alan Bowles nu i hovrätten men förnekade att han utsatts för några påtryckningar att ändra sig. Hans berättelse är nu att han aldrig tagit emot det narkotikaparti av Aronsson som han tidigare sagt utan det hade han hittat i ett skogsparti i Göteborg. Bowles hade befunnit sig i skogen när han såg en person med en plastkasse gå in i en ravin och nyfiket gått in i ravinen efter att den andre avlägsnat sig utan plastkasse. Ren hämd Där hade han hittat den nedgrävda plastkassen med fyra större burkar och en mindre. Hemma i lägenheten hade han smakat på innehållet i den lilla burken och förstått vad det var. Av rädsla hade han gömt burkarna i en vindskrubb. Anledningen till att han namngett Agne Svensson vid gripandet var ren hämnd. ? Han skulle få smaka på sin egen medicin! Bowles trodde att eftersom polisen dök upp just när han träffade Svensson så kunde det inte varit någon annan än Svensson som angett honom. Alan Bowles berättade livfullt i rätten hur två bilar kommit och ut hoppade några män med dragna pistoler. Först hade han inte insett att det var poliser utan trodde att det varit de upphittade burkarnas ägare ? därför var han tacksam över polisens ankomst. Då fick han behålla livet åtminstone. Namngav spontant Enligt Alan Bowles hade han inte heller spontant namngett den tredje dömde, Leif Aronsson, utan dennes namn hade polisen kastat i hans ansikte. Sedan berättade han om Leif Aronsson för att slippa bli vallad i skogen där han hittat burkarna. ?Jag vill aldrig mer dit.? Bowles trodde nu att det var ?latinos? eller ?colombianos? som var de rätta ägarna till kilospartiet. Enligt sitt tidigare erkännande hade en skogsdunge intill vattentornet i Piteå fungerat som knarkgömma under flera års tid. Narkotikapolisen vallade honom på den platsen i sin utredning och videofilmen, som var ett av åklagarens bevis, gjorde intryck på tingsrätten. Så här skrev tingsrätten: ?Av videosekvensen framgår att Alan Bowles uppträdde naturligt och säkert när han visade det träd vid vilket han vid några leveranstillfällen skall ha grävt ned burkar med narkotika. Utan någon tvekan och utan att förhörsledarna därvid på något sätt påverkade honom pekade han ut trädet och hans påstående, att han hade märkt ut trädet genom att göra ett märke i barken, visade sig stämma. Detta stärker tilltron till hans utsaga.? Tips om motionsspår I rättegången i hovrätten på torsdagen berättade Alan Bowles att han besökt Piteå vid två tillfällen. När han frågat sin bekant om ett ställe att promenera på hade han blivit tipsad om motionsspåret vid vattentornet. När han skulle kissa ville han inte stå vid trafiken utan han hade vänt sig mot ett träd ? och där fanns märket. ? En svällande mogen vagina. Det glömmer jag aldrig. Han betonade att uppgifterna om de två medåtalade i såväl polisförhör som i tingsrätten varit osanna. ? De ingick i den stora lögnen, uppgav Alan Bowles och ville att hovrätten nu måste tro honom. Kammaråklagare Folke Ailinpieti åberopade tingsrättens dom. Rättegången i knarkmålet i hovrätten fortsätter även i dag, fredag. karin.eriksson@kuriren.com 0920/376 24