För Erik betyder Krami mer än att skaffa sig ett jobb.
– Det kan rädda livet på mig. För mig är det här på liv och död, säger han allvarligt.
Han har nyss genomgått en behandling för sitt missbruk av både alkohol och andra droger. Och han blev inlåst på behandlingshemmet i sista stund.
– Jag var nära döden, det fanns ingen annan utväg. Jag har varit kliniskt död en gång, säger han.
Erik har ett förflutet som kriminell. Men hans brottsliga bana är helt kopplat till hans missbruk. Han har även haft arbete tidvis. Alla pengar han hade – både de som kom in på ärligt vis eller inte – gick till hans missbruk.
– Jag började dricka alkohol när jag var tolv år. Jag är 28 i dag och har varit missbrukare i 16 år, säger han.
Erik är lågmäld men ger ett samlat intryck. Han förefaller veta vad som krävs för att lyckas.
– Jag har fått börja från noll. Jag väljer nu bort alla mina gamla vänner som fortfarande är aktiva som missbrukare. Jag måste hålla mig undan från dem, det är ingen självklarhet att jag klarar detta, säger han och tillägger:
– Jag är inte så stark som jag vill bli. Inte än.
För att bygga upp sitt mentala motstånd mot impulserna att återgå till sitt tidigare självdestruktiva leverne omger sig Erik nu med andra vänner och bekanta. Det är personer som har egen erfarenhet av att klara den resa som han nu inlett.
– Jag har börjat bygga upp ett nytt nätverk och jag samtalar med dem när jag behöver hjälp. Det gäller att avgöra vad som är rätt saker för mig och vad som är fel, säger han.
Erik har till exempel sökt råd hos nya vänner hur klokt det är att medverka i media angående sitt nya liv.
– Jag är inte rädd för att stå för det jag gjort. Men frågan är om det är rätt sak för mig eller om det kan få en negativ betydelse för mig i framtiden. Jag måste vara rädd om mig själv, säger han.
På måndag ingår han i den första gruppen som ska genomgå kursen på Krami. Hans förhoppning är inte i första hand att det ska leda till ett jobb.
– Jag vill utbilda mig och jag hoppas att de kan hjälpa mig med det. Jag har ett mål, jag vill bli läkare. Det var inte så realistiskt när jag drogade, säger han.
Erik har till skillnad från många av sina olyckskamrater en godkänd examen från gymnasiet.
- Jag hade det lätt för mig i skolan men det var inte vad jag prioriterade. Jag såg till att jag klarade mig och fick godkända betyg men inte mer. Jag hade ju andra intressen, säger han.
Detsamma gällde de jobb han hade. Erik kände aldrig att han fick den frihet och självständighet som ett arbete och en lön medför för de flesta.
– Det var inte de jag ville göra och sedan blir det inte bra när man lägger alla pengar man tjänar på droger, säger han.
Krami känns nu rätt som nästa steg till ett nytt liv.
- Jag känner ju Camilla och Stefan (Piekkola och Granberg, Kurirens anmärkning), de är bra. Och jag har inte alltid varit så lätt att ha att göra med.
Läkardrömmen är inte ny men känns för första gången som något som kan bli verklighet. Erik talar om den otålighet och krav på snabb stimulans som hittills präglat hans liv. Nu siktar han att nå en utbildning som oftast varar i sju läsår.
– Jag kunde inte acceptera att vänta på saker. Men för det här är det värt att lägga ned den tiden. Och att jag måste jobba för saker jag vill ha. Jag vill lära mig det, säger han.
Erik är ett fingerat namn.