Egentligen startar den här historien redan 1917 hos lokförare Nils Falk. Han var socialdemokraten som den 29 mars lämnar in en motion till stadsfullmäktige i Luleå. Han argumenterar för behovet av en sommarkoloni för stadens fattiga barn.
Det tar tre månader att klubba igenom beslutet. För ändamålet köps Vallens soldattorp som anses vara särskilt lämpligt med tanke på den långgrunda sandstranden, de skogsklädda höjderna, de goda kommunikationerna samt för att där finns en telefon vilket minsann inte fanns i alla byar på den här tiden.
Sommaren 1918 får 48 "svaga och medellösa barn" från Luleå uppleva "en stärkande sommarvistelse" i Dravelsviken, 35 kilometer från Luleå centrum.
Det är här lördagsreportaget utspelar sig. På gårdsplanen utanför huvudbyggnaden i Vallens före detta barnkoloni sitter sju grånade personer och dricker kaffe. De utgör styrelsen för Vallens turism & ekonomisk förening.
– Trots att vi är en ideell förening och inte har råd att betala någon lön så är det många av oss här varje dag, berättar Tommy Sundvall.
Koloniverksamheten läggs ned 1990. I sex år står anläggningen tom innan hållbarhetsfrågan blir het och Luleå kommun öppnar en ekologisk läroanstalt i Vallen.
För tre år sedan tas beslut om att sälja anläggningen, då ser Anita Johansson Harnesk från Sörbygdens bygdeförening en möjlighet.
– Vår kassa räckte inte till, men genom att starta ett kooperativ fick vi ihop pengarna. Vi sålde andelar på 500 kronor styck. Det var ett stort intresse, inte bara i Vallen utan även i grannbyarna, berättar kassören Anita Johansson Harnesk.
I dag har kooperativet 114 medlemmar där någon enstaka bor i Stockholm och Göteborg.
Den 4 maj 2020 tar det nybildade kooperativet över lokalerna. Första sommaren säljer de över 100 gästnätter, trots att campingen inte får hyra ut någon av anläggningens sammanlagt 21 rum. Orsaken är att rummen inte uppfyller svensk brandsäkerhet. Det saknas bland annat utrymningsvägar och brandceller.
– Vi har några idéer och har funderat på olika lösningar, men just nu har vi inte råd att bygga om, säger Håkan Andersson.
I sommar är styrelsen tämligen säker att överträffa förra årets resultat. Fem personer har redan tecknat årskort. Anläggningen är öppen varje dag under hela sommaren.
– Vi gör det här för att skapa en mötesplats. Alla har vi minnen från tiden när husen var en barnkoloni. Det händer att vi får besökare som fastnar vid de gamla bilderna vid kakelugnen. Då kan vi få höra historier från förr, berättar Anita Johansson-Harnesk.
Många arbetstimmar och stor möda har ägnats till att städa upp sandstranden. Nu väntar föreningen på ett klartecken för att få ta ned någon av de gamla tallarna.
Nästa steg blir att bygga en altan på huvudbyggnadens baksida och att rusta upp köket.
– Vi köpte all köksutrustning som vi kunde få tag i från konkursade Toscana. Nu äger vi en pizzaugn och en större stekhäll. På sikt hoppas vi att hitta någon entreprenör som är beredd av att driva anläggningen vidare, men först behöver vi skapa ett restaurangkök och rusta upp anläggningen så att man kan börja hyra ut rum. I dag kan vi bara ta emot husvagnar, husbilar och tältare, förklarar ordförande Åke Haapalahti.
När den nya stekhällen finns på plats kommer det att vara möjligt att beställa en äkta vallenburgare, som självfallet kommer att stavas med ett enkelt v.