Susanne Westerlund, Pernilla Forsberg och Kirsi Poikela driver gymmet Inpuls i centrala Luleå.
Året var 1999 när Pernilla Forsberg, Kirsi Poikela och Susanne Westerlund, som alla har en passion för träning och hälsa, beslöt sig för att satsa ihop. Varför inte starta ett nytt gym?
De har drivit gym i 25 år men varit i branchen längre än så.
Susanne Westerlund är flygvärdinna från början men sedan 25 år en av delägarna av Inpuls.
Vänskapen består efter 25 år som delägare. "De flesta har ifrågasatt hur tre tjejer kan jobba ihop", säger Susanne Westerlund.
Pernilla Forsberg säger att kärleken till gruppträning fick de tre vännerna att satsa på gymmet tillsammans.
"Vi sa för hundra år sedan att vi är ett glädjehus och det tycker jag att vi är", säger Kirsi Poikela.
Inpuls har flyttat fem gånger och nu huserar gymmet i Strand galleria.
Inpuls firar 25 år i år och ägarna Pernilla Forsberg, Kirsi Poikela och Susanne Westerlund har lika roligt i dag som förr.
– Vi gjorde det för att det var så himla kul. Det var tur att vi inte visste vad som väntade och att vi inte hade så långsiktiga planer, säger Pernilla Forsberg.
– Det är en fördel när man är ung, man tänker "vad är det värsta som kan hända" och så kör man, säger Susanne Westerlund.
Vi träffas på gymmet i Strand galleria en eftermiddag strax innan födelsedagsfirande och studentbal. Människor passerar soffan där vi sitter och utbyter några ord med trion.
Pernilla Forsberg, Kirsi Poikela och Susanne Westerlunds bakgrund är längre än de 25 år de drivit Inpuls tillsammans. Pernilla Forsberg och Susanne Westerlund spelade fotboll tillsammans som barn, Kirsi Poikela lärde de känna några år senare på gymnasiet. De jobbade tillsammans som instruktörer när möjligheten att driva gym kom. De bestämde sig för att ta den och när Sportpalatset något senare gick i konkurs fick de köpa deras utrustning till ett bra pris.
Budgeten var mager men viljan var stark – och i grunden en vänskap som åtminstone är en del av nyckeln till deras framgång.
– De flesta har ifrågasatt hur tre tjejer kan jobba ihop. Men vi har alltid sagt att det är vår största styrka, säger Susanne Westerlund.
En stor anledning till att de lyckats beror på att de har ett bra nätverk och vågat ta hjälp när det behövs. Det var speciellt viktigt i början.
– Vi har aldrig haft en strategi, vi har haft kortsiktiga mål och gjort allt med kärlek och passion, säger Pernilla Forsberg.
Nu, år 2024, kan man konstatera att det gått bra. Från att ha startat i ganska liten skala förfogar de numera över 3 000 kvadratmeter i centrala Luleå, antalet instruktörer ligger på omkring 80 och de som en gång började träna hos trion tränar fortfarande – och nya och yngre har tillkommit. De har aktivitetskvällar, after work och arrangerar träningsresor.
– Vi sa för hundra år sedan att vi är ett glädjehus och det tycker jag att vi är, säger Kirsi Poikkela.
Det svåraste trion ställts inför är pandemin, men annars har de inte ställts inför några större utmaningar, menar de.
– Skillnaden nu mot för då är att magkänslan inte styr lika mycket, säger Kirsi Poikela.
– Man är lite fegare till beslut nu när man är äldre, säger Susanne Westerlund.
Men framtiden ser ljus ut och än finns inga planer på att sluta.
– När den dagen kommer, om fem, tio eller femton år, så är ju drömmen att någon i personalen eller en annan vettig person vill driva vår baby vidare med samma tänk och känsla, säger hon.
– Eftersom vår personal är så formade ihop med oss så finns inpulsandan kvar i huset. Vi väljer vem som får köpa vårt barn, säger Pernilla Forsberg.
Hon säger med ett skratt att det finns lika lite strategier för ett avslut som det fanns från start.
– Vi har bara varit i en härlig spontan glädjebubbla på något sätt.
– Det vi brukar säga är att hur fan kunde vi hitta ett så perfekt jobb? Och tänk att vi hittade varandra och det blev så himla bra. Det är man sjukt tacksam för, säger Kirsi Poikela.
– En kompis berättade att hennes man skulle börja spela golf och jag sa att jag vill också ha en passion. Då sa hon, du har ju redan det, du har ditt jobb. Och då tänkte jag, ja det är ju så, säger Pernilla Forsberg.