Kyrkbyn i Gammelstad finns sedan 1996 med på UNESCO:s lista över världsarv. De små röda stugorna ägs till största del av privatpersoner och många av stugorna är kan vara i behov av underhåll och översyn.
Konstnären Åsa Bergdahl från Boden köpte sin kyrkstuga för fem år sedan och nu har hon låtit Göran Åström renovera fönstren. Han driver glasmästeriet Blyglasdesign Luleå med verkstad i byn Sandnäset som ligger mellan Luleå och Boden på södra sidan av älven.
Just den här dagen är fönstren färdiga att levereras och monteras och Åsa Bergdahl passar på att titta in i glasmästeriets lokaler.
– Bara doften av linolja sprider trivsel, säger hon.
Sara Anundi som arbetar där är i färd med att måla några gamla fönsterbågar som ska sitta på Gäddviksgården utanför Luleå. Det är bara ett av många specialuppdrag som det lilla glasmästeriet får.
– Jag är ju utbildad målare och började med just det här för några år sedan. Och jag älskar mitt jobb, säger hon.
All färg har skrapats och slipats bort och allt trä som är friskt har givetvis fått vara kvar. Sedan har träet mättats med linolja innan processen har gått vidare.
– Det trä som har använts i riktigt gamla fönsterbågar har ofta valts med sådan omsorg att kvaliteten är mycket högre än i något av dagens nyproducerade fönster, förklarar Åström.
Det är också Sara Anundi som har lagt ner arbetet på att få fönsterbågarna i Åsa Bergdahls kyrkstuga i perfekt skick.
– Jag har kittat dem, jag har slipat dem och sedan till sist målat. Jag har gett dem min kärlek, säger hon.
När Åsa Bergdahl ser de nya fönstren skiner hon upp.
– Jag är så himla lycklig. Jag har ju tittat på de här gamla fönstren och jag har funderat vem som skulle kunna ta sig an det, säger hon.
Sara Anundi suger åt sig av allt beröm:
– Det är det som är så kul att se människors reaktion när de förundras över att gamla munblåsta fönster kan behållas och faktiskt bli så här fina, säger hon.
Göran Åström berättar också att glas är ett levande material och han visar ett gammalt munblåst fönsterglas där tjockleken är större längst ner.
– Många tror ju att när det väl har stelnat så är det oföränderligt. Det rinner även om det går väldigt sakta. Därför är glasen tjockast nertill, säger han.
Tekniken att handblåsa fönsterglas upphörde att användas under 1930-talet då man istället gick över till metoden som heter maskindraget glas.
– Och det var maskindraget ända fram till andra halvan av 70-talet. Då kom den här floutglasprocessen och då blev glaset perfekt slätt och klart men i mitt tycke därför också dött, säger Åström.
När han hör talas om fönster i plast ryser han till:
– Det är…förfärligt. Om man frågar mig. Plastigt och totalt dött, säger han och ler ett skevt leende.
Åsa Bergdahl tror att hennes kyrkstuga är byggd under 1820-talet eller tidigare, då den finns på en karta över kyrkstaden på den tiden.
– De glasen har de hittat någonstans och använt. Det var ju ofta så. De här glasen kan vara riktigt gamla. Jag har synat det och skulle säga tidigt 1700-tal eller rentav sent 1600-tal. De är åtminstone hundra år äldre än själva stugan, säger Åström.
Och nu har de fått nytt liv.
– Om nu Åsa sköter de här fönstren, för de behöver trots allt kärlek mellan varven, ja då har hon fönster som håller hur länge som helst, säger Göran Åström.
– Jag kan bli tvåhundra år äldre, säger hon och garvar.
Sedan blir hon allvarlig:
– Fönstren är ju så viktig för en byggnad. Det känns också fint att få göra något sådant här och lämna det efter sig. När man äger en kyrkstuga i Gammelstad så är man ju med och bidrar till att förvalta ett världsarv, säger hon.
Göran Åströms råd är att hon ska hålla koll på kittet och trycka dit nytt när det har börjat att släppa. Många väljer enligt honom lika fullt att vänta alldeles för länge med att åtgärda fönster.
– Och ändå är det en så pass dyr del i fasaden. Men lik förbaskat så är det så. Man släpar på det och så har det alltid varit, säger han.
Och när fönstren är på plats i kyrkstugan sätter sig Åsa Bergdahl tillrätta vid köksbordet.
– Den här platsen har allt, den är både vilsam, spännande samtidigt som den knyter an till historien. Och tänk allt som har hänt här i kvarteren genom århundradena, på gott och ont. Det svindlar lite. Då måsta man bara ta hand om den för framtiden, säger hon.