För de allra flesta i Luleå är Leo Hassler en välkänd profil. Förutom jobbet som läkare så är han även en aktiv föreningsmänniska. Han blev också årets Luleåbo 2009.
– Jag ingår väl i stadsbilden, med cykel och hjälm, säger han och skrattar.
Han är född och uppvuxen i Stockholm. År 1960 började han läsa medicin i Göteborg. Där träffade han en ung tjej från Luleå, vid namn Birgit Lindström, som också läste medicin. De blev snabbt ett par och kunde fira guldbröllop förra sommaren.
– Vi flyttade upp till Umeå 1962, då läkarutbildningen startade där. Sedan tog Birgit mig till Luleå och jag fick mitt första läkarvikariat här 1964, berättar han.
Sedan många år har han sin egen praktik, i samma hus som de bor och som för övrigt hans fru Birgits föräldrahem. Nu fyller han 75 år, Men han jobbar för fullt och har inga planer på att pensionera sig.
– Jag drar mig för det. Arbetet ger mig en stabilitet och jag trivs med att möta människor det är berusande. Så nu vet jag vad jag ska göra och kan koppla av från fritiden, säger Leo Hassler och påpekar lite skämtsamt att han nu gått ner till heltid.
Att ligga på sofflocket och lata sig är inte hans grej. Han sjunger i kör, är med i Rotary, i Frimurarna och ett antal andra föreningar. Han gillar att resa, både ut i världen och i Sverige. Dessutom har de fem barn och 18 barnbarn, som givetvis betyder väldigt mycket för honom. Han är en aktiv morfar och farfar.
– Varje sommar brukar jag och Birgit anordna ett litet kollo för alla barnbarnen som är sex år och äldre. Vi sover och äter tillsammans här i huset. Vi har ett schema för varje dag. Vi gör olika studiebesök och har andra aktiviteter. Dessutom gör vi alltid en film tillsammans och vi har väldigt roligt, berättar han.
Film och bild är också ett av Leo Hasslers stora intressen. Bland annat har han gjort filmer om varje barnbarn.
– Jag har även digitaliserat över 150 fotoalbum, gamla tavlor och annat. Totalt har jag nog scannat in över 60.000 bilder, berättar han.
Sedan 1993 får också släkt och vänner ett veckobrev som han skriver varje söndag. Tidigare så skickade han det per brev, men nu mejlar han över det till 30-talet personer.
– Totalt har det blivt 1.200 brev. Vem vet, breven kanske blir en bok någon gång, säger han och visar en pärm där det senaste årets brev är inplastade och prydligt instoppade.
För en månad fick han ett besked som han själv fått ge patienter under årens lopp. Ett cellprov visade att han drabbats av prostatacancer.
– Så nu väntar strålbehandling i Umeå, förklarar han lugnt, som den läkare han är.
Han har inte fått något besked om när strålbehandlingen ska starta, men troligen blir det inom en snar framtid. Kanske redan till veckan.
– Men jag har patienter inbokade som vanligt, även på måndag då jag fyller år, säger han.
Någon 75-årsfest han han inte heller planerat. Men kaffe och tårta lär det bli på söndagen. Sedan har han firat färdigt.