Skärgårdsidyllen vilar tungt över Norrisundet. Vi glider sakta förbi strandklippor, motorbåtar och några skeva fiskebodar. Ett par sjöfåglar guppar i solglitter.
När vi hoppar upp på bryggan lyfter en storspov från snåret intill strandkanten. Vadaren sveper oroligt över våra huvuden innan hon inser att vi inte letar efter något rede.
Vi har kommit för att träffa Hinderöns ende fiskare.
Ingen vet med säkerhet när historien tar sin början på ön. 1543 besegrar kung Gustav Vasa Nils Dackes upprorshär och ser samtidigt till att öka kronans inkomster genom att skattlägga Hindersöns fyra hushåll.
Öborna har i snart sex århundranden livnärt sig på jakt, fiske och jordbruk. De har även visat sig vara driftiga på andra områden. Här finns en av länets första järnmalmsgruvor. Fyndigheten lär ha upptäckts 1842. 33 år senare levererar Carlsgruvan 3 215 ton malm. Endast en knapp tredjedel skeppas ut till magsugnen i Törefors bruk. Resten bedöms hålla för dålig kvalitet.
Några år senare läggs gruvan ned. I dag är gruvgångarna vattenfyllda. Den smalspåriga järnvägsrälsen har sedan länge monterats ned. Några husgrunder skvallrar var boninghus och kontoret låg. På Oxgrundet står det gamla kruthuset kvar.
En kalkugn från 1900 berättar om en annan satsning som har gått i stöpet. Det har också gjorts försök att utvinna marmor.
Hindersön är den enda ön norr om Gräsö i Roslagen som har ett levande jordbruk, men 60-årige Erik Öhman har valt att säga upp avtalet med Norrmejerier. I dag har han nio beteskor som håller landskapet öppet. Mjölken behåller han själv.
För Johnny Stålarm fanns det bara ett tänkbart yrkesval. Han är femte generationens fiskare.
Norrbottensgården på Skrakahällan med de blå dubbeldörrarna är farmor Ingrid Sundströms föräldrahem. Det byggdes 1862.
Tillsammans med sin fem år yngre bror Kenneth har Johnny Stålarm steg för steg byggt upp ett företag. Vinster har investerats i bättre utrustning. Genombrottet kommer när bröderna köper in en ny trål 2001 som förbättrar lönsamheten markant.
Det har alltid fiskats efter lax och sik på Hindersön, även den stora inkomstkällan på senare år är siklöjan med sin eftertraktade rom.
– Vi brukar alltid klämma löjrommen i vår ladugård som står tom sedan många år. Förr brukar nästan alla öbor hjälpa till, men numera är medelåldern rätt hög på ön. Vi har istället anlitat thailändskor. De får bo i öns gamla skola som numera är hembygdsgård, berättar Johnny Stålarm.
I 2,5 år kämpade Kenneth Stålarm mot cancern. Trots en kraftödande medicinering följde han med ut på sjön så fort han kom tillbaka till Hindersön.
– Det gick inte att stoppa honom. När Kenneth dog visste jag inte hur jag skulle kunna gå vidare. Vi har byggt företaget tillsammans. Jag kände mig vilse, men som tur var dök Niklas upp.
Under sjukdomstiden började brorsonen Niklas Stålnacke, 28 år, att allt oftare följa med ut på fisketurerna. I början handlade om att hjälpa till med tunga lyft, men under de två senaste åren har han tagit en allt större roll och sade nyligen upp sig från målarjobbet för att bli fiskare på heltid.
– Jag gillar allt med det här jobbet, även när det är långa och slitiga dagar där vi inte är hemma förrän vid midnatt.
Johnny Stålarm är nöjd med sin nya arbetskamrat som har kvar sin familj och bostad i centrala Luleå.
– Jag och Kenneth pratade aldrig med varandra på jobbet. Vi visste ändå exakt vad den andra skulle göra. Jag jobbar på samma sätt som förut och det har fungerat bra. Niklas är jätteduktig.
Hemma i köket hänger ett fotografi till ett minne från dagen som någon öbo kallade "det största som hänt sedan elektriciteten kom till ön på 1950-talet". På bilden pekar Johnny Stålarm ut riktningen för roddaren Karl Petersen. I bortre änden av ekan sitter kung Carl XIV Gustaf.
– Egentligen är det helt otroligt. Vi bjuder in kungen och får till vår förvåning svar nästan omgående. Det är ett fint minne som nästan känns overkligt i dag.
Hur ser din framtid ut?
– Jag trivs här. Jag har rest till Bali och San Francisco, men man behöver inte mer i livet än vad som erbjuds på Hindersön. Jag skulle vilja att det satsades mer på att bygga upp transporter hit till ön. Då tror jag att det finns unga som skulle kunna tänka sig att flytta hit, svarar Johnny Stålarm.
Läs mer om Luleå 400 år:
Historien om en fasans natt i Luleå