Kent Ögren kommer till intervjun efter att ha utsatts för en prövning. Han har under morgonen lyckats köpa biljetter till en konsert med Justin Bieber. Ett av barnbarnen har tagit reda på att via sitt betalkort kan morfar köpa de eftertraktade biljetterna via Internet innan de släpps på den öppna marknaden.
– Det var inte helt lätt, suckar det före detta landstingsrådet.
Det var den 20 november 2014 som kuppen mot Kent Ögren iscensattes på landstingsfullmäktige. Två partikamraters blanka röster banade väg för att Kenneth Backgård från Norrbottens sjukvårdsparti valdes till ordförande i landstingsstyrelsen. Fem dagar senare valde Ögren att träda tillbaka till förmån för partikamraten Maria Stenberg.
Läs mer: Spelet bakom den socialdemokratiska härdsmältan
Läs mer: Ögren om sveket: "Det kändes för jävligt"
Läs mer: Så gick kuppen i landstingsfullmäktige till
Om du ser tillbaka på 2015, hur har året varit?
– Ett ganska bra år. Det innebar en rejäl omställning att gå från att ha varit sysselsatt mer än en heltid till att inte göra någonting. De första månaderna kändes tunga, men jag har lyckats inrätta mig i det läge jag befinner mig i nu.
Hur har du hanterat omställningen?
– Jag bestämde mig för att behålla mina morgonrutiner. Att kliva upp tidigt och inte falla för frestelsen att vända på dygnet.
Vad är din reflektion kring händelseförloppet när du blev avsatt?
– Det kom likt en blixt från en klar himmel, även om jag vet att oppositionen måste ha känt till det i förväg eftersom de hann rigga om sin nomineringsprocess. Jag hade hela vägen varit vårt partis första namn vilket gjorde det till en chockartad upplevelse. Jag kände mig sviken, men besvikelsen låg mer i att ingen erkände att man röstat blankt. Även om jag inte tvekade en sekund om vem som låg bakom.
Hur är din relation till blankröstande Bengt Niska och Bengt Westman i dag?
– Jag har ingen relation med dom över huvudtaget.
Trots kuppen valde du att stanna inom politiken. Varför?
– Det var inte något självklart val. Från början hade jag en del funderingar, speciellt för att vi hade flera unga politiker i landstingsgruppen. Jag landade att jag fortfarande kunde göra en insats för partiet.
Har du varit uppe i talarpodiet i fullmäktige i år?
– En gång. Det var i Arjeplog efter en lång och förvirrad debatt om vår medverkan i ett gemensamt ambulansflyg tillsammans med landets övriga landsting. Det kändes viktigt att kliva upp och berätta hur det egentligen låg till.
Varför bara en gång?
– För att ge det nya ledarskapet utrymme att forma den politiska debatten.
Hur klarar du det?
– Jag har inrättat mig i det här. Jag lyssnar inte så väldigt intensivt på alla inlägg som kommer i landstingsfullmäktige.
Du är inte särskilt aktiv i landstingsstyrelsen heller?
– Det är samma där. Jag vill inte störa. Jag brukar säga att jag är numera en knapptryckare som röstar ja eller nej på kommando.
Har du någon gång under året blivit uppmanad att hålla en låg profil av landstingsledningen?
– Tvärtom har det funnits de som tyckt att "kan inte du gå upp och säga någonting nu". Nej, jag har aldrig blivit uppmanad att vara tyst. Det skulle inte funka. Då skulle jag nog börja prata. Jag utövar fortfarande mitt politiska inflytande via uppdraget i gruppstyrelsen.
Kommer du att sitta kvar under hela mandatperioden?
– Det var tanken från början att det här skulle bli min sista mandatperiod. Jag förannonserade tidigt att det inte var säkert att jag skulle sitta hela tiden ut för att istället fasa in en ny landstingsledning.
Du står till arbetsmarknadens förfogande. Har du fått något jobberbjudande?
– Kanske inte riktigt jobb, men jag har fått frågor om uppdrag av varierande karaktär som jag av olika anledningar tackat nej till. Jag sade ja till Companion som är något som en hjärtefråga för mig.
Vad gör du på dagarna nuförtiden?
– Det funderar jag själv över. Jag har som regel något möte under veckan och försöker skriva en del.
Skriver du memoarer?
– Jag vet inte om jag haft ett så intressant liv att det förtjänar en bok, men jag försöker skriva ned funderingar om sånt jag varit med om under snart 30 år i politiken. Vad det sedan resulterar i får vi se. Annars pysslar jag mycket i stugan på Sandön och gör en del hemma som blivit eftersatt. Just nu håller jag på att sätta upp en badrumsspegel som borde varit på plats för flera år sedan.
Är du en händig person?
– Det tycker jag. Jag har fuskat i rätt många yrken. Stugan i Jokkmokk har jag byggt själv tillsammans med min pappa. Det blev inte något 100-procentigt resultat. Det saknas fortfarande någon list här och där.
Du har bakom dig 15 år som kommunalråd i Jokkmokk och 12 som landstingsråd, bär du fortfarande en längtan att få vara med och styra politiken?
– Min tillvaro är ganska bekväm och den exekutiva rollen känns avlägsen. Att tända om efter att ha varit borta ett år känns inte längre intressant. Däremot har jag inget emot att ta fram underlag till politiska beslut. Det är väl en yrkesskada. Just nu är jag med i en arbetsgrupp tillsammans med Niklas Nordström, Agneta Lipkin och Robert Bernardsson där vi håller på att ta fram en arktisk strategi. Hur är Norrbottens plats i det arktiska området och vilka fördelar skulle vi kunna ta till oss? Vi har planer på seminarier som ska hållas i Luleå under nästa år. Det kommer att handla om infrastruktur, näringsliv och utveckling.
Hur reagerade du på att planerna på Dansens hus i Luleå lades ned?
– Det var riktigt tråkigt. Vi hade lagt ned väldigt mycket tid i projektet. Pengarna fanns och det handlade om en förhållandevis liten summa för landstinget.
Vad går du helst på för kulturevenemang?
– Jag är på varenda ishockeymatch. Det är egentligen bara hockeyn som lockar in mig till stan under helgerna.
Om du varit landstingsråd hade du valt att höja skatten med 1,16 kronor?
– (Åtta sekunders tystnad) Jag hade väl funderat ett par vändor till, men det är en fråga som jag inte lägger mig i. Man har bedömt nödvändigheten för att få ekonomin i balans. Det är väl i slutändan ett klokt ställningstagande.
Händer det att du biter dig i tungan under beslutsfattandet i landstinget?
– Ja, så är det. Det vore väl fel att säga något annat. Samtidigt är det viktigt att de gamla och förbrukade inte stör de nya som behöver forma politiken utifrån sina idéer.