Nu åker griseknoa i spadet

Tysta och djupt koncentrerade sitter årets konstlinjeelever i två tillfälligt välmaskerade klassrum. Skoförbud råder och eleverna är omsorgsfullt klädda i förkläden och hättor.I ena rummet pågår pill med luvor, skägg, hjärtan, glorior och änglavingar. Allt i marsipan förstås. På torsdag ska 4.000 grisar stå klara i sina specialtryckta förpackningar. Då har över 900 kilo marsipan gått åt. - Det lär väl bli lite kaos kvällen innan. Men vi har försökt organisera upp så mycket som möjligt, säger Emil Wallmark som går andra året. Tillsammans med Johan Lindgren rör han om i grytan med smälta chokladlinser och kokosfett. Det dröjer innan någon gris kan doppas, först ska blandningen värmas, kylas och sedan värmas upp igen. Är inte blandningen rätt spricker höljet lätt. Ett pillergöra
Anna Winberg trixar med marsipanpaket och luvor till ljudet av jullåtar från stereon. - Det är ett pillergöra men man kommer in i det snabbt. Det är jättekul. Mona-Lis Landström sitter i rummet där formen på grisarna knådas fram. - Marsipan är smidigt att arbeta med, det är bara att forma som man vill. Hennes gris blir en sittande, näpen variant. Både företag och privatpersoner hör av sig till skolan och vill köpa grisar. Årets ovanligare beställning är den som grisgeneral Ida-Maria Holmqvist fick ta emot.- En gris på en gräsklippartraktor! Det blir lite svårare men jag får väl lita på min konstnärliga ådra. Mest känd är den gosiga för att inte säga porriga grisen. - De är roligare att göra, då blir det mycket skratt. Värst brukar det bli framåt eftermiddagen. Men den mjukporriga grisen säljer bäst, den kan vem som helst köpa, säger Ida-Maria Holmqvist.

Nu åker griseknoa i spadet

I år ska de vara söta, sportiga eller porriga. Produktionen av marsipangrisar på Sunderbyns konstlinje är igång.