Bröderna Johanssons kafé och bageri
Från 1936 hade Alvar och Valter Johansson ett café i Josefssons hus på Färjvägen, men under sommaren 1944 byggde de egna lokaler på Kallaxvägen 3 och den 1:a november öppnades bageriet, och den 11:e november själva kaféet. Bröderna Johansson hade köpt ett rejält timmerhus som de flyttade till Bergnäset.
Förutom byggmästaren Eskil Johansson från Rutvik och Erik Ersson från Sundom var det endast bergnäseföretag involverade i bygget. Det hus som idag står på platsen är dock inte det ursprungliga, det brann nämligen ner den 11:e oktober 1999.
Om man gick till vänster innanför entrén fann man en försäljningsdisk med bröd, godis och liknande varor och med ingång till serveringsdelen. Samtidigt låg bageriet i andra änden av våningen. Bageriet var ljust, luftigt och rymligt samt försedd med en modern bakugn. Vidare hade även kafévåningen en skänk och köksavdelning. Utöver det fanns det även en källare med en stor bastu, tvättrum samt omklädningsrum med både kallt och varmt vatten. Själva övervåningen inrymde två bostäder, och kaféet ansågs ha ett bra läge för flygets personal. Kundtillströmningen var med andra ord bra, men på grund av den råvarubrist som rådde under kriget kunde inte det moderna bageriet nå sin fulla kapacitet.
Denna verksamhet bedrevs av tre syskon, Alvar samt tvillingarna Valter och Valborg (gift Nyberg) Johansson. Valborg Johansson hade hand om verksamheten ända in på 60-talet.
Detta kafé var en samlingsplats, många skidtävlingar hade start och målgång på baksidan av huset. Sonja Edström (som senare kom att bli en världsstjärna) är en av flera som tävlat på dessa skidtävlingar.
– Ett speciellt minne har jag från Johanssons kafé. Bergnäsets AIK hade årsmöte, men jag vågade inte gå in. Jag visste inte hur och vad gjorde på ett sådant, säger Jan-Erik Nordström.
– Medan jag gick och strök runt kaféet visade det sig att jag inte var ensam. Byns "buse", som med tiden blev en mycket rejäl karl, gjorde likadant. "Gå inte in", sa han, "du kan bli vald". Det var den tveksamma upptakten till mitt yrkesliv med över 40 års anställning inom föreningslivet och parallellt med detta ideellt arbete i en mängd olika föreningar. Föreningsverksamhet har varit, och är än, mitt liv, fortsätter Nordström.
Edlings
Adressen för Alf Edlings kafé var Parallelvägen 5, hans kafé låg alltså på östra sidan av samhället just där Älvbrovägen är nedsprängd i berget. Edling köpte tomten av "Bryggar-Olle" och öppnade sin verksamhet 1939. Edling hade även tillsammans med sin fru ett kafé i Gäddvik mellan 1935-1941. Det låg vid färjstället, i det gula huset som ligger närmast brofästet mot Bälingehållet. Dessa år var en hektisk tid, i Gäddvik var det massor av besökare. Året när Gäddviksbron byggdes var ett mycket kallt år och byggjobbarna besökte gärna kaféet för både värme och fika. I väntan på linfärjans avgång var det också lockande att besöka kaféet för dem som var på väg till Gammelstad, Nederluleås centralort.
Under kriget var det bensinransonering, och då tvingades Edling leverera bakverken till Gäddvid med cykel. Alf Edling cyklade även upp till F21, som byggdes i början av 40-talet. Enligt rykten cyklade han med en stor kanna inslagen i varma filtar.
Edlings var specialiserade på kakor, men hade hela sortimentet inom bageribranschen. Vintertid var det många som gjorde ett besök hos Edlings om de tog en skidtur över älven. Speciellt under fettisdagen var det många som besökte kaféet – Edlings var kända för sina delikata semlor och det sägs att folk vallfärdade till kaféet för att få sig en.
– Det något märkliga är att jag inte kan påminna mig att jag någonsin fikade på Johanssons eller Edlings, säger Jan-Erik Nordström.
– Däremot handlade jag ibland på Johanssons och Edlings, de hade försäljning över disk av bröd och ett ganska ynklig utbud på karameller, men det fanns inte så mycket att välja på den tiden.
Tallhyddan
I hörnet av Villavägen 2 och Färjvägen låg Tallhyddan. Fastigheten byggdes 1902 och var en av de första i Bergnäset och benämndes antingen Wibergs hus eller Wibergs villa. Karl Johan Larsson Frändin föddes 1865 och hans hustru Karolina (född Sundbom) 1977. Båda hade drivit Hantverkshyddan på Gråsjälören som byggdes 1906 av Hantverksföreningen i Luleå. Paret flyttade till Villavägen 1913 och Bergnäskaféet drog många besökare, framförallt under vårvintrarna när man kunde åka släde under bjällerklang eller efter häst på skidor. De byggde sedan ut huset och den nya delen av huset fick namnet Tallhyddan – senare kom även hela huset att få det namnet. I Tallhyddan anordnades bland annat ett 20-tal lördagsdanser.
– Tallhyddan hade kaféverksamhet redan 25-30 år innan de andra två etablerade sig, men den upphörde före min tid och övergick till enbart fest- och möteslokal, säger Jan-Erik Nordström.
– Vi dansade ut granen där varje år och det var spännande och pirrigt, särskilt för oss i den blyga armen. Här kom man flickorna nära och vågade också se dem i ögonen utan att vika. Det var på den här tiden då betydelsen av "hej tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara" för mig var att man klingade med en bordkniv mot glasen så det blev en lustig ton.
Nordström fortsätter:
– Jag kom med tiden att växa till mig och förstod då frasens fulla innebörd.