Kvinnojouren Iris, som tillhör Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige), hjälper kvinnor som utsätts för psykiskt och fysiskt våld, sexuella övergrepp med mera.
Utöver daglig telefonjour kan Iris också erbjuda skyddat boende till de som är i mest akut behov – men de senaste åren har kötiden vuxit markant till de sex lägenheterna.
– Sista åren har det varit väldigt mycket och många bor kvar länge, på grund av bostadsbristen. Ett år är inte alls ovanligt. Ett jätteproblem, säger Ulrica Montogomery, ordförande för Iris i Luleå.
Riktlinjen för Iris är att låta kvinnorna bo i skyddat boende max "tre-fyra" månader innan de kan hitta ett eget boende igen, men detta har inte gått att upprätthålla.
– Vi slänger aldrig ut en kvinna, utan försöker hjälpa med att hitta andrahandslägenheter. Med det är jättesvårt i Luleå i dag.
Flera av kvinnorna har barn och Ulrica Montgomery menar att det inte är optimalt att leva i skyddade boenden för länge med dem.
– Eftersom adressen är hemlig får inte barnen ta hem kompisar, eller ha kalas. Inte så lätt när man är liten.
Även för kvinnorna blir tillvaron begränsad.
– Du får inte ha besök av vänner eller bekanta, överhuvudtaget inte säga du man bor.
Kommunen och Lulebo hade tidigare tillgång till så kallade övergångslägenheter men i och med den gemensamma bostadskön Bostad Luleå, som trädde i kraft i år, försvann de möjligheterna.
– Förr kunde kvinnor snabbare, via socialförvaltningens internkö, erbjudas övergångslägenheter. Då var det separata köer för våldsutsatta, precis som för ekonomiskt utsatta. Nu har alla köerna slagits ihop till en enda intern kö, samtidigt som kommunen inte har så många lägenheter att förfoga över.
I vissa fall erbjuds kvinnorna hjälp via andra kvinnojourer i länet och även Västerbotten, vilket innebär att de måste flytta från Luleå.
Ibland går inte det och i vissa fall tvingas då kvinnorna bo kvar hos männen som misshandlar dem.
– Förra året fick vi tyvärr neka många kvinnor skyddat boende. Väldigt synd att det behöver vara så.
Ulrica Montgomery tycker även att nybyggandet av bostäder inte tillgodoser behovet hos mindre bemedlade, som lågavlönade eller arbetslösa kvinnor.
– Det byggs inga lägenheter i normala prisnivåer, trots att många inte är så noga med att det ska vara ”flashiga” inredningar och så vidare. Man måste ju ha råd att bo.
Iris för samtal med kommunen, Lulebo och de privata bostadsföretagen för att hitta lösningar.
– Vi vill få igång en samverkansgrupp, även med Hyresgästföreningen, så att vi får tillgång till tillfälliga övergångslägenheter där kvinnor kan bo och betala hyran, medan de söker annat boende, säger Ulrica Montogomery, kvinnojouren Iris.