Nödrop från ridhuset

Det är eftermiddag på Luleå Ridklubb. Det är tomt i spiltorna och boxarna - alla hästar är fortfarande ute i hagarna och lektionerna har inte kommit igång. I fikarummet sitter ridskolechefen Linda Sarja vid ett bord. Hennes två stallhundar Olga och Oliver springer runt benen på oss och pockar på lite uppmärksamhet. Det är lugnet före stormen. - Jag brukar säga att det här är Luleås största fritidsgård. Vi har runt 480-500 medlemmar och cirka 350 ridande i veckan. Dessutom har vi mellan 2.000 och 2.500 besökande varje vecka. Det är väldigt mycket folk som är här, säger Linda Sarja. Allt sämre ekonomi
Men de lysande siffrorna till trots är ridskolechefen oroad. Föreningens ekonomi har blivit allt sämre, och i år har man nått någon slags bottennivå. På hemsidan lyser rubriken "Luleå Ridklubb behöver hjälp för att överleva" i röd text och Linda Sarja berättar hur den usla ekonomin har gett utslag på verksamheten. - En ideell förening har väl aldrig mycket pengar men när vi flyttade hit från Bergnäset 1993 hade vi det väl förspänt. Under de åren var vi den enda ridskolan i Luleå och alla ville rida här. Luleå Ridklubb hade bra ekonomi så man glömde bort att använda den ideella verksamheten, säger Linda Sarja. I dag är verkligheten en annan. En ridskola har blivit fyra samtidigt som många väljer att köpa häst i stället för att rida på ridskola. - Nu börjar folk köpa egen häst direkt och så var det inte förr. Vi har blivit lite färre i vår förening och när intäkterna blir färre får vi det så klart sämre ekonomiskt. Nu har vi tvingats dra ner på kostnaderna och permittera två stycken i personalen. Och det känns verkligen jättejättetråkigt, säger Linda Sarja. I år har ridklubben för första gången någonsin fått hyra hästar till ridskoleverksamheten på grund av att pengarna inte har räckt till. - I år har vi fått hyra ponnyer eftersom vi inte har haft råd att köpa. Vi har hyrt en period tidigare också men då var det för att vi inte hittade några bra hästar att köpa. Nu har ekonomin varit så att vi inte haft råd att köpa, säger Linda Sarja som varit ridskolechef sedan 2001. En av föreningens största utgifter är löner till de åtta anställda. Luleå Ridklubb är den enda diplomerade ridskolan i Luleå och man satsar på utbildad personal. - För oss är det allra viktigaste säkerheten. Vi vill ha utbildade instruktörer som kan hästar, barn och ridning i allmänhet. Är man utbildad då har man lärt sig om säkerhet. Vi har valt att inte ha ideella instruktörer och det vore jättetråkigt om vi i fortsättningen inte skulle kunna ha välutbildade instruktörer, säger Linda Sarja. Hjälp efterlyses
Nu efterlyser föreningen hjälp av både de egna medlemmarna och utifrån - helt enkelt för att överleva. - Vi behöver ideella krafter som kan laga hagar, städa anläggningen, mocka och släppa ut och ta in hästarna. I dag är vi mycket mer beroende av andras hjälp och vi överlever inte utan ideella krafter. Vi behöver också stöd utifrån i form av sponsorer. Vi har jättesvårt att få sponsorer vilket är tråkigt med tanke på hur stor verksamheten är och att det är en stor tjejsport, säger Linda Sarja. Ridskolechefen gillar inte dagens läge men försöker att se det som något temporärt. - Vi försöker hitta lösningar. Vi vill inte plocka ännu mer pengar av våra medlemmar. Redan i dag tycker folk att det är dyrt att rida och det här får inte bli någon rikemanssport.

Nödrop från ridhuset

Luleå Ridklubb går på knäna. Den ideella föreningen har fått säga upp personal, hyra ridskolehästar i stället för att köpa och nu vädjar man om hjälp för att överleva. - Vi behöver hjälp för att kunna finnas kvar, säger ridskolechefen Linda Sarja.