Nobelpristagare på besök

1955 åkte Arvid Carlsson till USA för att forska. Som läkare intresserade han sig för psykiska sjukdomar och speciellt för schizofreni. Dåtidens dominerande medicin hade en kraftig biverkning: den påverkade människor rörelseförmåga.Arvid Carlsson ville med sin forskning ta reda på varför det var så. Därför lät han några kaniner få en dos av medicinen mot schizofreni. Alla kaniner blev stela.- Deras stelhet liknande det som drabbar människor som får Parkinson, säger Arvid Carlsson.Undersökning på kaniner
En undersökning av kaninernas hjärnor visade att de förbrukade mer av ämnet dopamin än vad som var normalt. Carlsson säger att upptäckten förvånade honom. Anledningen var den syn som dåtidens läkarvetenskap hade och som sade att dopamin inte hade någon större betydelse för hjärnan.Men Carlssons fynd tydde på motsatsen.- Eftersom hjärnan förbrukade mer dopamin när kaninernas kroppar var stela måste dopamin ha en betydelse för kroppens rörelseförmåga. Stelheten skulle alltså bero på brist på dopamin. Det var min slutsats trots vad mina kolleger runt om i världen än ansåg, säger Arvid Carlsson.Skuttade och hoppade
För att testa sin teori fick kaninerna ämnet L-dopa, ett ämne som kroppen omvandlar till dopamin. Då började kaninerna att skutta och hoppa. Det var ett tydligt bevis för Arvid Carlsson och hans team.1958 fick han in en artikel om sina fynd i prestige-tidningen Nature. Carlsson säger att det inte påverkade hans kolleger, de var fortfarande skeptiska. Carlsson säger att han fortsatte att kämpa för att övertyga forskningsvärlden. Och till slut blev hans idéer accepterade.Parkinson-medicin 1970
Den första Parkinson-medicinen kom 1970.- Innan medicinen kom levde en Parkinson-patient i genomsnitt i nio år efter insjuknandet. I dag har dessa personer lika lång medellivslängd som alla andra människor, säger Arvid Carlsson.Det är en oförskämt vital
85-åring som berättar om sin forskning och om hur han
löste gåtan med Parkinsons sjukdom. Han håller fortfarande på med att forska, bland annat när det gäller Parkinson. Det som intresserar honom är den så kallade av- och på-effekten. Driver honom att fortsätta
Det handlar om hur en Parkinson-patient som har full rörlighet plötsligt blir stel och orörlig. För att i nästa stund få tillbaka full rörlighet. Han säger att det är det och andra idéer som driver honom att fortsätta forska.Fel i omkopplare
- Jag är övertygad om att flera neurologiska och psykiska sjukdomar beror på fel i omkopplare i hjärnan. Och jag tror att jag är lösningen på spåren. Men det kommer att ta kanske fem år så jag hoppas att jag får vara med så länge, säger professor Arvid Carlsson.Han sade det här i samband med det besök som han gjorde på Sunderby sjukhus Parkinson-mottagning på torsdagen.Fotnot: Arvid Carlsson fick Nobelpriset i medicin 2000 tillsammans med Eric Kandel och Paul Greengard. Motiveringen för priset var "för deras upptäckter rörande signalöverföring i nervsystemet."