2001 kom Mats Andersson för första gången i kontakt med "ungdomsförförelse" på internet. Han var då ansvarig för ungdomsverksamheten i Trelleborg där ett av barnen i verksamheten blev förförd i text, av sin danslärare. Där började Mats Anderssons kamp för en lag som skyddar barn och ungdomar på internet. 2004 startades därför Netscan, företaget som utbildar lärare, föräldrar, poliser, elever och kommunanställda.
- Vi utger oss för att vara ett barn på olika ungdomssajter. Det finns en uppsjö av förövare. Vi blir uppraggade av vuxna och sedan använder vi deras metoder i utbildningssyfte där vi bland annat föreläser om de olika tillvägagångssätten som används för att lura barn, säger Mats Andersson.
Olika hållplatser
Under de föreläsningar som Netscan håller liknas den röda tråden vid olika busshållplatser, där deltagarna får vetskap om de olika sätten barn och ungdomar ofta luras på.
- En vanlig "hållplats" är då vi berättar om falska modellagenturer för barn under 15 år med modelldrömmar. Det är inte sällan som den agenturen inte existerar på riktigt.
Det är bara ett av alla sätt barn och ungdomar blir lurade på.
- Det är inte ovanligt att tonårspojkar luras till att onanera i webbkameran inför vad de tror är en tjej. I själva fallet är det en vuxen man som tittar på, men som använder sig av en förinspelad tjej, säger Mats Andersson och fortsätter:
- Blottaren stöter vi också på ofta. Vuxna som ber barnet godkänna webbkameran för att de vill visa ansiktet men i stället är det något helt annat som visas i kameran.
Förbjud inte barnen
Netscan håller föreläsningar över hela landet och Mats Andersson berättar att vanliga ersättningar för att visa upp sig sexuellt i en webbkamera är allt från ett påfyllt mobilkort, ett paket cigaretter till större summor som 2.000 kronor.
- Jag brukar jämföra situationen med trafiken. Internet kan vara härligt och roligt, men man kan också bli påkörd, säger han. Mats Andersson är dock mot förbud. Han är en förespråkare för internet.
- Absolut, barnen ska kunna vara på internet, det är viktigt att föräldrarna inte möter dem med förbud. Det fungerar inte, barnen blir nyfikna och går in på den förbjudna sidan ändå. Om det sedan händer att en vuxen utnyttjar barnet, finns risken att barnet inte vågar gå till sina föräldrar och berätta, för att han eller hon egentligen inte får vara ute på nätet. Så ska det inte vara, föräldrarna är den första instansen ett barn ska gå till.
I stället menar Mats Andersson att föräldrar kan kompromissa med sina barn.
- Om ett barn vill skapa en användare på Facebook, kan föräldrarna säga att de går med på det mot att de får tillgång till deras profil. Det vill säga, att barnet måste acceptera föräldern på sin kompislista. På så sätt kan föräldrarna ha lite bättre koll på vem de har kontakt med.