Vädret visade sig från sin bästa sida när de 34 eleverna gav sig ut på isen i Metsundet. De läser andra året på naturvetenskapsprogrammet och det är kursen miljökunskap som för dem ut i den friska luften. Ett återkommande moment i kursen är nämligen att ta vattenprover.
- Eleverna tar vattenprover från botten och ytan och jämför sedan syrgashalten, Ph-värdet, temperaturen och ledningsförmågan, säger Rickard Nilsson som undervisar i miljökunskap.
Bredvid ett hål i isen sitter Denise Danielsson på knä. Nära till hands har hon en ruttnerhämtare och ett mätverktyg. Nödvändig utrustning för att lyckas med uppgiften.
- Vi har fyllt fem rör med vatten. Vi ska ta med dem till skolan och göra en titrering, förklarar hon.
Titrering. Det innebär att syrgashalten i vattnet analyseras genom att eleverna tillför två kemikalier.
Denise Danielsson ropar på klasskamraten Maja Wahlquist. Ytterligare ett rör ska fyllas.
Roligt och intressant
Maja Wahlquist plockar upp ett genomskinkligt rör. Ruttnerhämtaren.
- Först sänker jag ner den till botten. Det är viktigt att den är öppen, annars blir det svårt att få med vattnet, skrattar hon.
Ja, svårt är det. Eleverna förklarar att det tog några försök innan de fick kläm på tekniken. Efter noggranna kontroller av röret konstaterar eleverna att allt är som det ska.
- Nu drar jag upp ruttnerhämtaren en halvmeter och släpper ner vikten, säger Maja Wahlqvist och visar en silvrig vikt som är fäst i snöret.
Av viktens tyngd stängs röret igen och Maja Wahlqvist har vattnet precis där hon vill.
- Voilá, säger hon glatt när hon drar upp det vattenfyllda röret.
Snabbt fram med mätapparaten. Siffror skriks till höger och vänster och plitas ner på papper.
- Det är faktiskt roligt och intressant, mer än vad man kan tro, säger eleven Felix Berglund som har bevakat vattenprovningen.
Med fyllda rör kan eleverna gott ta igen sig. Illa kvickt gör de upp en eld och snart sitter de och njuter i solen. Titreringen får vänta.