Romansbedrägerierna på internet drabbar alltfler, både män och kvinnor, samtidigt som polisen står maktlösa och sällan lyckas lagföra de digitala sol- och vårarna.
Ett av alla brottsoffer är singelkillen Mats i Luleå.
– Hela mitt vuxna liv har jag varit ensam. Jag saknade någon.
I höstas registrerade han sig på en internationell dejtingsida, där Mats fick kontakt med en, som det framstod, brittisk kvinna och småbarnsmamma som sökte en ny livspartner i Sverige.
– Hon kallade sig ”Cynthia”. Vi hade kontakt två-tre månader före jul, hur trevligt som helst, berättar 56-årige Mats vars namn är fingerat.
Efter årsskiftet blev mejlkonversationerna alltmer intensiva och förtroliga. "Cynthia" skickade bilder på sina barn och hundar, berättade om ex-maken som hade dött i cancer och hur hon var redo för en ny man.
Mats blev övertygad om att kärleken var äkta, men han kunde aldrig ordna en videoträff för att försäkra sig om att "Cynthia" fanns på riktigt.
– Det hade varit bra men jag har ingen sån utrustning. Men hon ringde också tre-fyra gånger, mest korta samtal.
En dag i februari fördes "arvet" efter hennes avlidne far på tal.
– Hon hade ärvt tio miljoner pund men kom inte åt pengarna. Därför behövde hon 23 000 kronor för att hävda arvet. Vad är det för svammel? tänkte jag först.
För att övertyga honom skickades bevis på att det faktiskt fanns ett konto för arvet.
– Jag fick själv logga in på hemsidan till banken, där det stod att hennes far hade de tio miljoner punden innestående.
Till slut lät han sig övertalas och förde över pengarna. Direkt kom nya önskemål – på ytterligare 77 000 (!) kronor.
– Det skulle betalas i skatt, skrev hon. Jag trodde mer och mer på henne, så jag satte in de pengarna också.
Förhoppningen var att "Cynthia" därefter skulle få ut sitt arv och flytta med barnen till Luleå.
– Hon skrev att vi skulle köpa hus och gifta oss. Dessutom lovade hon att jag skulle få hälften av alla de tio miljoner punden.
Men där tog kärlekssagan slut för att i stället förvandlades till en mardröm.
Plötsligt dök obekanta personer upp i mejlkonversationerna – människor som ville pressa Mats på ännu större summor, 150 000 kronor, för annars skulle Interpol utreda ärendet.
Efterhand insåg han att allting kring "Cynthia" var påhittat.
– Det kändes fruktansvärt. Jag hade blivit blåst på 100 000 kronor. Banken säger att kontona som jag satte in pengarna på är tömda nu.
– Och det absolut värsta är att det inte är besparingar. Jag har lånat via två olika kort, med elva procents ränta.
Vilka krav hade långivarna gällande lånet?
– De ville bara veta att jag hade fast jobb. Sen tog det bara sex dagar, så hade de beviljat lånen.
Han beskriver sig som "arbetare" med en månadslön på 22 000 kronor. Snart börjar återbetalningskraven komma.
– En katastrof för mig. Brottsoffermyndigheten ger bara små ersättningar. Men det är bara att börja betala tillbaka.
Samtidigt har Mats gjort en bedrägerianmälan hos polisen, med förhoppning om att de kan spåra pengarna och att personerna bakom den fejkade kvinnan "Cynthia" kan åtalas.
– Hur f-n kunde jag vara så dum? Jag har sagt det till mig själv flera hundra gånger. Men jag var väl kär och galen, säger Mats.