Mötet i Arjeplog är koordinerat långt i förväg. Jag i Rosvik och Jonas Lindström nere i Östersund har räknat på lastning och körsträckor och raster, var och en på sitt håll. Vi svänger upp bredvid Silvermuseet med mindre än tio minuters mellanrum.
Resten av resan är lika bekant och planerad: Upp till avlastningsplatsen, packa skoterkälkarna, köra led till vårt gamla landmärke och sedan in till förra årets tältplats under ett litet välbekant ripfjäll. Vi packar snön på den utvalda platsen, sedan låter vi den frysa medan vi lastar av skoterkälkarna, hämtar vatten och monterar kaminen.
Efter en timme har den packade snön åtminstone börjat frysa ihop. Vi lägger ut ett underlag av cellplast och rullar ut tältduken ovanpå.
Packar in utrustningen
När tältet är rest packar vi in utrustningen. Vi lägger det mesta under tältsängarna som dessutom håller oss över det kalla golvet. Två kartonger med färdighuggen kaminved till höger om ingången, köksutrustningen till vänster om ingången. En plastback blir bord och när allt är på plats värmer kaminen snabbt upp tältet.
Nästa morgon stiger jag upp ur sovsäcken i mörkret och tänder de färdigspäntade stickor som Jonas la vid kaminen det sista han gjorde på kvällen. Sedan tillbaks i säcken. Det är enormt behagligt att lyssna på elden medan värmen stiger.
Det plingar lite i kaminplåten. Det hörs ett lätt susande när snöflingor faller på tältduken. I första ljuset hörs en dalripetupps kacklande utifrån. Ingen musik kan låta bättre.
Snart är det varmt nog att stiga upp. Vi värmer vatten och fyller termosar kontinuerligt medan vi gör frukostbestyren. Som avslutning sätter Jonas en panna vatten på kaminen och en stund senare tar vi morgonkaffe på kåsa. Därefter är det pjäxor på.
Vi skidar åt varsitt håll för dagens jakt. Uppe i en fjällbrant hittar jag en flock fjällripor och får ett par. Lite senare hittar jag ytterligare några och får en till. Under dagen hörs några enstaka skott från Jonas håll.
Jag skidar hem lite tidigare än om jag bott i stuga. Jonas har nyss anlänt och tagit skotern för att hämta vatten nere på sjön. Själv tar jag ner kaminens skorsten och sotar kaminröret innan jag tänder för kvällen. Det är en av de fasta rutinerna. Bara för säkerhets skull.
Vi har inte ätit mycket under dagen. Vi kommer att äta desto mer snart. Klockan är inte särskilt mycket men det skymmer och temperaturen faller. Lugnt klart väder. På himlen stjärnor och ett svagt norrsken. Innan vi går in för kvällen ställer vi eller hänger upp allt löst så att det inte begravs om det skulle börja snöa under natten.
Vapenvård före middagen
Kaminen glöder röd. Vi sitter i underställen på varsin tältsäng och gör vapenvård innan det är dags att börja med middagen.
Det här är kanske inget märkvärdigt. Men fjället är tyst, stilla. För ögonblicket finns inget att säga. Bara lyssna på veden som knäpper i kaminen. All utrustning i ordning, några ripor i en pappkartong bredvid veden. Räta på stela ryggar, sträcka på trötta ben, smaka på en liten whisky.
Det kanske trots allt fortfarande finns någonstans där en modern människa kan få smaka på känslan av frihet.
Men högst fyra nätter förstås. Länsstyrelsen har sina regler.