Närgånget: ?Politiken var en kick ? det var spännande?

Vi mötte Ewa härom dagen och undrade, bland annat: Saknar du rubrikerna?  ? Alldeles i nära anslutning till att jag avvecklade mina politiska uppdrag så gjorde jag det. Politiken var en kick och det var spännande, inte minst när det handlade om kontroverser. Det var inte bara att man tyckte det var jobbigt utan det handlade också om att få behovet av bekräftelse tillfredsställt.  ? Nu, däremot, saknar jag inte rubrikerna det minsta. Det har att göra med att uppmärksamheten inte alltid är positiv. Däremot kan det vara kul att fortfarande bli igenkänd. Det händer att människor kommer fram och skakar hand. Sånt värmer. I år är det valår, kommer vi att få se Ewa Andersson i någon valstuga till hösten?  ? Inte som kandidat eller aktiv. Jag är bara medlem i Fi, som man för -övrigt kan prata mycket om och som jag personligen inte tycker har utvecklats som jag hade hoppats. Partiet har för mycket kantrat över till att uppfattas som manshatarparti, genom traditionellt gapiga ?rödstrumpor? som vill förklara krig mot allt vad män heter. Nu generaliserar jag och uttrycker mig väldigt brutalt men det är så många uppfattar Fi. Det beror inte bara på att vi är missförstådda utan det beror på oss själva. Jag känner på något sätt att vi hade chansen men vi tog den inte. Ett exempel är antalet personer i styrelser. Nu är det helt plötsligt inte så självklart att det ska vara 50?50 åt andra hållet. Det känns så fel för mig för jag tycker man ska vara konsekvent. Hur ser du på maktspelet i de politiska partierna?  ? Förödande och dödande för hela det politiska partisystemet. Jag ägnade en del av trettondagshelgen åt att följa vänsterpartiets kongress. Det är samma sak och det argumenteras på samma sätt. Man trycker ner de som är förnyare, som inte tycker rättroget och kallas för att vara ytliga och figurera i borgarpress. Samma argument har jag själv råkat ut för. Man är inte så brydd om det praktiska utan det är teorin som är det viktiga. Den marxistiska ådran lever väldigt stark. Hur känns det att bli påhoppad av egna kamrater?  ? Ja, man har alltid sagt att det är hårdast att bli påhoppad av sina egna än av motståndare men för mig är det nog så att det känns lika illa egentligen, när det är osakligt och personligt. Visar det sig dessutom vara utstuderat och för egna syften att klämma till, svider det extra hårt.  ? Sedan upplever jag det som falskt när man möter samma människor som kommer fram och hälsar och tjofaderittan, som att inget har hänt. Det är situationer som jag sällan klarar av. Vad gör du nu då?  ? Nu jobbar jag som enhetschef inom psykiatrin och omsorgen. Det är ett jobb jag trivs med, framför allt för att det är politik i verkligheten. Jag känner att jag bidrar och gör någonting. Jag känner hela tiden utmaningen. Har du haft och har du nytta av din erfarenhet från politiken?  ? Absolut! Jag bara svarar utifrån mig själv men jag tror det är en fördel att ha lärt sig att argumentera för saker. Den erfarenheten får man i det politiska arbetet. Din anställning som verksamhetschef möttes av kritik från en del håll. Hur är läget i dag?  ? Jag hade inte utbildning för jobbet utan bara min erfarenhet från det politiska arbetet plus att jag jobbat inom vården. Jag upplevde inte några motsättningar från personalens sida utan den debatt som följde blev en ren mediedebatt. För mig har det -varit en läroperiod som nu, efter tre år, fortfarande pågår. Som chef blir man aldrig fullärd. Det händer hela tiden nya saker och det är personalen som gör jobbet och jag finns där.  ? Är det körigt någon morgon så kan jag gå in och handleda vid frukost och hjälpa till och bädda sängen. Under dagtid kan det bli fråga om att hänga med och städa, till exempel. Att komma närmare personalen ger mig möjligheter att lösa problem ganska snabbt. Stämmer det att du gillar hårdrock?  ? Jo, det stämmer. Vi i familjen delar intresset och åker, exempelvis, varje år till Sölvesborg där det under tre dagar hårdrockas av bara tusan. Det kan vara 50 till 60 band som uppträder under festivalhelgen och den stämning som skapas är helt underbar. Folk är goda, öppensinniga, hjärtliga det är en festival där det aldrig förekommer slagsmål. Vilket band är din favorit?  ? Det är många om budet men Motörhead, som varit i Luleå några gånger, är ett pålitligt band. Monster Magnet är lite tungmetall och inte alls fel men jag gillar det mer melodiösa mest. Jag tycker också om att lyssna till allt nytt som kommer. Vad vet Kurirens läsare inte om Ewa Andersson?  ? Det jag tycker om, och som ingen tror att jag gillar, är naturlivet med tältning, fisket och matlagning i det fria. En vecka i tält varje sommar, det älskar jag.  ? Jag växtfärgar en del och matlagning är ett annat stort intresse. Det är roligt att laga mat och det behöver inte vara fredag eller lördag för att ordna till en enkel festmiddag. Våra middagstider är sena, sällan före halv nio, faktiskt.  ? Jag är oerhört tjurskallig och envis något så kopiöst. Jag ger mig inte och kan därför bli en pina för min omgivning. En god sida är att jag vill måna om att folk har det bra och så ser jag alltid till att vara vänlig. Har du gjort drömresan eller drömmer du än?  ? Vi reser rätt ofta och var nästan en månad, i september-oktober, i -Thailand. Nu skulle jag kunna tänka mig att åka bara en torsdag-söndag och shoppa i Paris, Rom eller London, -något riktigt ytligt. Var vill du helst andas, i stan eller på landsbygden?  ? Nu är det staden som gäller. Vi vill inte bo på landet längre. Man kan uppleva naturen även i stan. Nu ska vi ska sälja vårt hus i Jämtön. Luleå blir nästa anhalt för vår familj. Vi har kommit in i en ny fas i livet. Våra barn har blivit större och är snart helt egna människor, vilket ger oss andra förutsättningar.  ? När vi säger till folk att vi ska flytta blir många sorgsna men inget är för evigt. I Jämtön finns daghem och skola och det är bättre för byn om vi lämnar över till yngre människor med små barn som kan fylla tomrummet efter oss. Hur går det i höstens val?  ? Jag tror att det blir regeringsskifte och det beror bara på att vänstern har spelat bort sina kort. Det låter säkert hemskt för alla vänstermänniskor. Personligen har jag också mitt hjärta till vänster men samtidigt behöver det inte betyda så mycket negativt. Det finns goda tankar på den högra kanten också. För mig är Fi det enda -alternativet i riksdagsvalet.  ? När det gäller kommunen känns det jobbigare. Jag ser så få alternativ men tror på ett skifte. För egen del vet jag inte vem jag ska rösta på eftersom Fi inte finns. Jag vill helst rösta på person. Då vill jag rösta på en person i ett parti som tar hänsyn till personvalet. Kan det till och bli en moderat som du kryssar?  ? Ja, om det är en god människa som har bra värderingar och driver bra -frågor.

Närgånget: ?Politiken var en kick ? det var spännande?

Under en rad år var Ewa Andersson en frontfigur i vänsterpartiet. Men när inre stridigheter tog på krafterna och smällarna blev osakliga och personliga, fick hon nog. Sedan ett år tillbaka har hon inga politiska uppdrag alls.