Anders Nystedt, du har en del att göra i dessa dagar.
– Ja, om du vill uttrycka det så….
Det har ju varit svårt att fixa det här mötet och nu blev det extra svårt på grund av olika bestyr och besked och annat… Har du 45 minuter för att sitta ner och prata med tidningen?
– Nä.
– Det är väldigt mycket möten. De federala myndigheterna (folkhälsomyndigheten och MSB, Soc och allt möjligt). Vi träffas här i regionen, krisledningen och andra olika grupperingar och alla ska veta vad man ska göra, och sedan är det kommunerna som vi behöver träffa någon gång i veckan, kommunala företrädare som MASarna (Sköterskorna på kommunen), länsstyrelsen en gång i veckan… Ja, jag kan inte räkna upp alla.
Visst är det så här att smittskyddsverksamheten inte är en verksamhet som tillhör regionen, det som förut var Norrbottens läns landsting?
– Absolut. Det är många på regionen som tror att det är regional verksamhet bara för att det är där jag har mitt kontor. Men Smittskyddet, myndigheten, vakar över hela länet. Myndigheterna. Restaurangerna… ”Din skitiga bunke får inte smitta ner dina gäster med salmonella för att du har slarvat när du gjorde den här såsen.” Vi ska också jobba på individnivå med ungdomar med klamydia som inte sköter sig… Det är inte alls bara i sjukvården som smitta finns.
Smittskyddet i regionen har alltså nästan samma ställning som Folkhälsomyndigheten i riket. Du är en ”Anders Tegnell” i Norrbotten? Skulle du kunna peka med hela handen som Tegnell?
– Ja, det finns vissa saker. Jag kan sätta företag i karantän eller stänga restauranger och jag kan också tvångsisolera folk. Men jag gör det aldrig för man brukar alltid komma överens med människor.
– Vår uppgift är översynen och rådgivningen i regionen.
Hur många är ni?
– Vi är en och en halv läkare, två sköterskor och en administratör. Ett mycket väloljat team med väldigt kompetenta medarbetare. Som biträdande smittskyddsläkare på halvtid har jag en kompis från infektionskliniken som också kan vara ställföreträdande om jag någon gång är borta eller på semester eller något liknande…
Men i den här rådande situationen hade du några ”portvakter” som sorterar undan… Om man ringer och ber att få tala med dig, så…
– … säger de ”Det kan du tokglömma!” (skratt)
– Du måste förstå, jag hinner inte svara på allt, för då kan jag inte göra någonting annat. Jag ska sitta på möten med Folkhälsomyndigheten, i dag på lunchen hade jag lunchmöte med divisionschefen för primärvården och jag hade i morse möte med regionledningen. Och så ska jag skriva PM och svara på åtminstone en del av mailen.
– Det låter kanske som jag gnäller, men samtidigt gillar jag det här jobbet. Det enda jag saknar är i och för sig att vara ute bland patienter. Som infektionsdoktor är det väldigt kul att ha patienter. Vi botar folk, de allra flesta som kommer, och de är tacksamma.
2008 till 2015 var du biträdande smittskyddsläkare och sedan 2015 är du smittskyddsläkare. Du var i och för sig smittskyddsläkare runt millennieskiftet 1998 till 2001 också…
– 2001 var jag på dåligt humör och sa ”Aldrig mer!” Sedan kom Anders Österlund. Jag kände honom sedan tidigare, en fantastisk kille. Han var en väldigt bra myndighetsperson. Han ville ha mig som biträdande. Det passade mig alldeles utmärkt, för då kunde jag vara ute och tjata på folk.
– Det som var så bra med ”Gammel-Anders” Österlund, var att han var intresserad av byråkratin och då skötte han det.
Ni har extra förstärkning just nu av honom?
– Nej, det är en annan som varit inkallad just nu; Anders Österlind. Det är verkligen jättekomplicerat med alla som heter Anders.
Anders Tegnell, Anders Nystedt, Anders Österlund och Österlind.
– Ja, vi får använda prefix – jag är Smitt-Anders.
Den första gången jag hörde talas om dig var när du var i Ryssland i mitten av 1990-talet. Det handlade om tuberkulos?
– Det var TBC i kriminalvården. Ett exempel på det som jag verkligen gillar med smittskyddstänk; som doktor kan man stå på en klinik och ta hand om patienter och bota dem och det är naturligtvis väldigt bra. Men man kan också gå ett steg utanför kliniken och förebygga att infektioner sprids.
– I kriminalvården i Ryssland var det hemskt! Det spreds tuberkulos som löpeld där. Att hitta på lösningar som kan förebygga smittspridning, det gillar jag. Jag tror att vi gjorde ganska mycket nytta i Ryssland.
– Det byggdes upp självförsörjning till exempel. Vi jobbade mycket med förebyggande åtgärder, till exempel att se till att folk var mer ute och slapp sitta i cellerna, att de fick någonting att göra. Det fanns lite jordbruk, en anstalt födde upp kaniner. De hade fyra fem kaniner och nästa gång man kom så hade de 140 kaniner.
Hur är det idag på de fängelser där ni arbetade?
– Det är bättre, men kanske inte så där jättemycket bättre. Med det är väldigt länge sedan jag var där, mer än 15 år sedan.
När jag under åren har pratat med dig så har vi pratat om RS, om vinterkräksjuka, om säsongsinfluensa. Vi har aldrig sagt ett ljud om pandemi. Hur förberedda var ni och vi?
– Det vi har varit förberedda på är en pandemi med ett influensavirus. Det har gjorts mycket ansträngningar på att snabbt kunna fixa fram vaccin.
– Förberedelserna ur smittskyddssynpunkt var väl inte så tokiga. Vi var snabba på att fixa utbildningar redan i februari, att kalla in regional krisledning och epidemigrupper och snabba på att börja jobba med frågorna. Att trycka på startknappen gick bra, men det har aldrig funnits något liknande denna pandemi och det var svårt att vara förberedd.
– Är det on demand-ekonomins fel att det gick snett? Det är det! Man har trott att man bara kunnat lyfta på luren och beställa grejor. Vi la ner lagren med skyddsutrustning. Finnarna har haft sina lager kvar.
– Det är klart att vi skulle ha haft en större förberedelse på att ha sådana saker i lager.
– Det är väl den ena riktigt stora missen som vi som samhälle gjorde. Den andra missen ur smittskyddssynpunkt var att vi fokuserade för mycket på hur vi skulle bygga avdelningar, klara intensivvård, hur vi ska göra med provtagning, hur vi ska göra med annan utredning med mera.
– Vi skulle istället ha fokuserat på omsorgsboendena för äldre. Det är där som dödsfallen har skett.
– I övrigt har väl dammarna hållit. Det är otroligt ansträngt och bågnar överallt, men där det riktigt har brustit är inom äldreomsorgen.
– Äldreomsorgen var inte riktigt tipptopp avseende basala hygienrutiner och det var det inte i regionens vård heller. Det har absolut funnits förbättringsmöjligheter och de är i och för sig vidtagna.
Det har också pratats om att man skulle ha stängt skolor och förskolor. Hade det varit det rätta att göra?
– Detta är en märklig infektion vad gäller ungar. Det har funnits enstaka fall bland förskolepersonal, vissa blev sjuka. Men det är inte värre tycker jag, än vad jag ser i statistiken för målare och byggare och takläggare. Ungarna verkar inte bli sjuka och de verkar inte vara speciellt smittsamma heller.
– Vad gäller andra influensor så är det ofta ungar som är motorn i epidemin, de smittar ner mormor och morfar. Här verkar det inte vara så…
Skiljer sig den här sjukdomen från all din erfarenhet?
– Ja, det gör den. På många sätt. Coronavirus har vi sett förut, så en hel del är likt. Men den beter sig konstigt.
– Immunologin, eller immunsvaret, är inte riktigt det vi är vana vid. Om vi tar tio 45-åringar, så blir nio knappt sjuka. De kanske har lite ont i halsen. Men varför blir den tionde så väldigt sjuk och hamnar på IVA?
Du och jag pratade om vinterkräksjukan vid något tillfälle. Jag frågade ”Har du haft den?” och du svarade ”Nej, jag får den inte.”
– Nej, och jag har fel blodgrupp så jag borde kunna få den. Men jag får den inte i alla fall…
Jag har heller aldrig haft vinterkräksjuka. Men kan det finnas liknande förklaringar kring de där nio som får den mildare covid-19 eller inte får sjukdomen?
– Ja, är det så att vi saknar någon receptor som innebär att viruset inte kan fastna eller växa till sig eller något sådant? Man har pratat om och spekulerat kring det där. Det pågår väldigt mycket forskning kring att försöka hitta en förklaring. Vad är det som sker med dem som inte blir sjuka och med dem som blir lite grann sjuka? Det finns hela spektrumet, från inget symptom alls till att tvingas ligga i respirator…
Och om ifall man smittar eller inte…
– Smittotiden tror jag i alla fall är ganska kort. Kanske från strax innan symptomen börjar och sedan kanske en vecka. I normalfallet, i alla fall.
Om vi nu tar det här med symptomen och att man inte riktigt vet om man haft det eller inte… Vad är det för symptom som är odiskutabla, som man ska reagera speciellt på?
– I princip handlar det om förkylningssymptom, ont i halsen och snuva.
– Det mest specifika, det som skiljer detta från andra, är förlusten av lukt och smak. Ganska många med covid-19 har de symptomen.
Då ska jag hålla mig borta från andra människor och kolla om febern går upp.
– Om du börjar få andnöd så måste du ringa till 1177.
– Det kan störa mig liiite, detta att statsmakten skickar ut pengar till företag, folk som är permitterade, typ ”jobba 20 procent så skickar vi pengar så du får nästan full lön”. Det är naturligtvis jättebra! Absolut! Men de här stackarna som inom akutsjukvården och inom den kommunala vården som jobbar djävlar häcken av sig, de kallas hjältar. Och visst – gärna hjälte, men hellre lite kompensation! Hur löd slogan…? "Gärna medalj men först en rejäl pension"? Byt ut "pension" mot "kompensation". Och semester. För det är inte ens säkert att man får semester inom vården.
Får du hållbara tips av dem som ringer?
– Det är väl olika med det. Jag har ingenting emot att de ringer. Det är bara synd att jag inte kan svara på alla samtal.
Jag tänkte på de här efterlysningarna av skyddsutrustning som kom ut, bland annat från ambulansfolket i Luleå. Då kom ju folk faktiskt på att de hade grejer som kunde komma till användning.
– Jättebra. Det har blivit ett stort engagemang. Men nu verkar det tyvärr i statistiken som att tålamodet börjar vara lite slut.
– Den nya riskgruppen är ungdomarna, framför allt de här som ska ta studenten. Man trixar och fixar och ”tolkar” riktlinjer på sitt eget sätt för att det ska passa. Man hittar kryphål och det är synd för ju större spridning vi får i samhället, desto större risk är det att även den äldre generationen drabbas. Studenternas morsor och farsor kan hamna i respirator också och mormor och morfar framför allt.
– Ju mer smittspridning vi har i samhället, desto större risk att det spiller över på dem.
– När jag växte upp på 1970-talet och var tonåring, då fanns det ett ord ”solidaritet”. Det tycker jag är ett jättefint ord. Det måste man tänka på nu också, tycker jag.
– Det var rätt mycket prat i början kring det här om hur mycket av samhället ska man stänga ner. Om vi stänger hela samhället, ingen produktion, ingenting, ingen näring får fortsätta, alla är bara hemma, kostar det otroligt mycket för samhället. Till exempel sjukvården och äldreomsorgen lever av skattepengar. Produceras det inte, så blir det inga skattepengar. Och då har vi heller ingen äldreomsorg och ingen barnomsorg och ingen sjukvård. Det är jättefarligt för folkhälsan och medför också att det dör fler än normalt.
Det låter som om du tror på den svenska modellen?
– Ja! Vi har ju gått i samma skola allihop. Ordet ”solidaritet” är ett vackert ord. ”Lagom” är också ett vackert ord.
– Misslyckandet är att vi skulle ha täppt till den där delen av dammen som brast lite grann, där det läckte igenom, det vill säga äldreomsorgen.
– Besöksförbuden på äldreboenden är nog åtgärden som har räddat flest liv. Det har också fungerat väldigt bra med social distansering. Medborgarna har varit duktiga i Norrbotten.
– Vi hade vår topp innan åtgärderna sattes in, egentligen var nog smittspridningstoppen i slutet på mars. Vi hade som flest folk på sjukhus i början på april och mest folk på IVA i slutet på april. Sedan har det avtagit. Det innebär att åtgärderna har funkat. Man har stannat hemma när man varit sjuk, inte gått på jobbet och kraxat.
Hur reagerar du på när du ser dem som demonstrerar under temat Black lives matter?
– Man tänker sig inte för kring det här med smittrisk. Jag har i och för sig också varit ung och arg och såklart stödjer jag protester mot rasism. Men det är obra att man släpper på tyglarna kring det smittspridningsförebyggande. Man får inte släppa på bromsen för mycket. Då sticker det iväg igen och det vore … synd.