Första observationen av fågeln gjordes av Bensbybon Sture Westerberg. Rördrommen är en stor och satt fågel som vuxen mäter 69-81 centimeter och har ett vingspann på 100-130 centimeter och är bara något mindre än gråhägern. Könen är lika men hanen är större. Dess fjäderdräkt är spräcklig i gult, rostbrunt och svart. Näbben och fötterna är gröngula. I flykten påminnner den snarast om en rovfågel eller uggla med sina breda vingar. Dock ser den framtung ut i flykten, dess fötter spretar ut bakom den och man kan lägga märke till dess jämnmörka ovansida.
Rördrommen har ett karakteristiskt dovt tutande läte som påminner om det ljud som uppstår när man blåser över mynningen på en tomflaska. Lätet är starkt och kan höras på långt avstånd, ibland mer än fem kilometer.
Rördrommen är spridd över den temperarade delarna av Europa, Asien och Afrika, och är vanligare i östra Europa och Asien. Den nordligt häckande populationen är flyttfåglar som i september-november flyttar till sydligare delar av Europa. Dock är den härdig och vissa individer drar sig bara undan isen och kan övervintra i exempelvis de södra delarna av Sverige. Den sydligare delen av populationen är stannfåglar.
Rördrom försvann i Sverige omkring 1855 men kom tillbaka i mitten av 1920-talet. I Sverige häckar den ganska sällsynt på spridda ställen, mest i de södra och mellersta delarna av landet. Den tätaste koncentrationen finns i det mellansvenska slättsjöområdet.
Fotnot. Informationen hämtad från Rilpedia.