Mycket knall men lite fall ...

För visserligen rök det en smula från bockkranarna bakom Svartöberget från centrala stan räknat och kanske svajade de en smula extra. Men när röken hade lagt sig, stod fortfarande de båda kranarna kvar. Det krävdes ytterligare två laddningar för att få bort kranen längst mot Lövskatan och Malmudden. Kranen närmast SSAB var ännu segare, vid 17-tiden på torsdagen höll spränggängen på med att koppla vajrar till kranen för att dra ned den med stora grävmaskiner. Världens näst starkaste sprängmedel, näst kärnvapen, dög alltså inte till den kranen. Och Lövskatakranen föll inte förrän tre laddningar skjutits av. Och när den väl föll, så föll den rakt över högbanan och slog av den ? vilket den absolut inte skulle tillåtas göra eftersom högbanan ska skickas till Norge där ett norskt företag har köpt den. Tur i oturen var att banan slogs av ganska långt ut på änden. Den bit som är kvar ska nog räcka för norrmännens behov. Som husen på Sveafältet Det verkar på något sätt som om det gått troll i detta med sprängningar i Norrbotten, i alla fall ovan jord. Det gick inte vidare bra när de berömda husen på Sveafältet i Boden skulle sprängas och det som skulle bli tidernas smäll i Luleå blev heller ingen pang-succé ? om uttrycket tillåts. Ändå var det mesta väl förberett. Bent Lund, dansken som reser runt hela Europa och spränger liknande objekt, hade laddat med 16 kilo högexplosivt hexogen, det sprängämne som näst kärnvapen har störst sprängverkan av allt explosivt som finns. ? 200 gram bränner igenom 2, 5 centimeter plåt, berättade Bent Lund. Men Göran Askeroth, som stod i folkhopen vid fotbollsplanen i Svartöstaden för att se evenemanget (och som varit med och byggt upp anläggningen), trodde inte att det skulle räcka med 16 kilo sprängämne för att få ner kranar och bandbroar i backen. Annars hade han ingenting emot att hela rasket skulle rivas. ? Nä, det är bara bra. Ner i backen med det bara. Själv hade han alltså varit med och byggt upp malmupplägget och hade också kört bockkranarna. ? Högst där uppe kan du se ända ut till Rödkallen en fin dag som den här, berättade han. Men att 16 kilo sprängämne skulle räcka för att få ner delarna i backen, det trodde han inte. Och med facit i hand, så hade han rätt. Alla förberedelser hade vidtagits, vattentornet på Svartöberget hade tömts på vatten (vilket tar två dygn) och vägar och skogsstigar var avspärrade. Och visst smällde det och visst lade sig bandbroarna snyggt och ordentligt. Men högkranarna var segare än så. ? Vi har skjutit av alla benen och alla laddningarna har fungerat, rapporterade rivningsledaren Niclas Johansson från firman RÅD i Sverige AB som sköter rivningen av gamla malmhamnen åt NCC. ? Tydligen har kranarna bara fallit ner på nästa nivå. Men de står och vajar och kommer nog snart att falla. Därefter inträdde en lång stund av väntan, för kranarna hade definitivt inte bestämt sig för att falla. Båda stod där, som en reklambild av det sega svenska stålet, och efterhand spred sig ett visst fnitter bland åskådarna. ? Visst var det väl meningen att allt skulle ner? frågade sig alla. Och det var det ju. Avsikten var att allt skulle ner i backen för att samlas upp och forslas in granngårds in på SSAB där det skulle smältas ner och bli nytt segt stål. ? De ramlar när som helst, trodde Niclas Johansson som konsulterat spränggänget via mobiltelefon och komradio. Men det gjorde de inte. ? Benen är helt av och det är tyngden som gör att kranarna står kvar, sa Niclas Johansson. Högbanan såld till Norge Och ingenting hände. Om kranarna stod och svajade så märktes det inte på fotbollsplan i Svartöstan. Och det var då som de vilda fantasierna kom i gång bland publiken. ?Låt F21 göra en ljudbang, så faller de!? var ett förslag, ?Använd vanlig dynamit!? ett annat, ?Fäst vajrar och dra ner dem!? ett tredje. Rivningsledaren Niclas Johansson berättade att det var kanske just det man skulle behöva göra, men i så fall skulle högbanan kunna bli förstörd. ? För mig får kranarna falla åt vilket håll de vill, bara inte högbanan blir förstörd för den är såld till Norge, sa han tyst. Det fanns två alternativ för att få ner kranarna innan man bestämde sig för sprängning. Det andra alternativet var kranlyft, men det skulle ha blivit tre gånger så dyrt. Med facit i hand så ... ? Vi ska vara färdiga med rivningen av malmhamnen i oktober nästa år, sa Niclas Johansson. ? Det är försenat, vi skulle ha varit framme vid det här momentet i augusti, men vi har hittat så väldigt mycket asbest på området att allt är mycket senare än tänkt. I det skedet koncentrerade sig spränggänget på den kran som stod närmast stan. Ytterligare en laddning hade skjutits, men även om kranen svajade en smula, så stod den kvar. Inte läge att gratulera Men den tredje laddningen tog till slut kål på kraften i stålet. Från början såg allt ut att gå bra, men sedan vek sig kranen österut och föll över högbanan. Det var alltså inte läge att gratulera till en lyckad sprängning. ? Nä, det vete faan, den gick över högbanan, konstaterade Niclas Johansson med bister min. Och en stor del av högbanan visade sig vara sönderslagen, vid en närmare inspektion från Lövskatahållet. ? Men som tur var slog den inte sönder någonting av värde, berättade Johansson vid 16-tiden. Och hur går det med den sista högkranen? ? Ja du, nu har vi skjutit fyra omgångar utan att den har fallit. Vi apterar den femte. ? Jag får nog skippa första perioden av hockeyn ...

Mycket knall men lite fall ...

Det skulle bli tidernas smäll i Luleå och efteråt skulle horisontlinjen över Svartöberget vara för evigt förändrad. Och nog smällde det alltid. Och nog föll de båda bandbroarna till marken snällt och villigt. Men sedan var det inte mycket som fungerade som det var tänkt.

Det skulle bli tidernas smäll i Luleå och efteråt skulle horisontlinjen över Svartöberget vara för evigt förändrad.
Och nog smällde det alltid.
Och nog föll de båda bandbroarna till marken snällt och villigt. Men sedan var det inte mycket som fungerade som det var tänkt.