Moa riskerar mista sin livlina

När Moa Isaksson fick diagnosen autism förändrades hennes liv.  Från ett rent helvete till glada skoldagar.  En assistent som nu riskerar sparkas blev hennes livlina.

HÄLSNING. "Kanske det inte syns på utsidan att jag är autistisk, men kom och var med mig en dag på skolan", säger 14-åriga Moa Isaksson med hänvisning till politikerna.

HÄLSNING. "Kanske det inte syns på utsidan att jag är autistisk, men kom och var med mig en dag på skolan", säger 14-åriga Moa Isaksson med hänvisning till politikerna.

Foto: Eija Dunder

Luleå2009-03-20 06:00
För drygt ett år sedan fick 14-åriga Moa Isaksson diagnosen autism. Då Moa är högfungerande innebär det bland annat att hon har koncentrationssvårigheter, svårt att kontrollera känslor och avläsa ansiktsuttryck vilket innebär att hon lätt missuppfattar andra. Hon förstår heller inte undertoner. - Vissa saker fattar jag inte alls, men numera är jag noga med att säga det och att det måste tas på ett enkelt sätt, förklarar hon. År av mobbning
Men innan hon diagnostiserades beskriver hon livet som en plåga, särskilt i skolan. Varken vuxna eller andra elever förstod henne, år av ren kränkning och mobbning följde. - Både lärare och elever kränkte mig. Skolan för mig betydde inga lektioner och att sitta och gråta hela dagen. Allt var ett svart hål som jag travade runt i. Att Moa var utåtagerande innebar att hon ofta fick bära hundhuvudet, hon berättar hur hon anklagades för saker som hänt dagar då hon inte ens varit i skolan. Särskilt hårt bränner minnet av den gången hon hamnade i bråk med en klasskamrat och kallade henne för hora. - De ringde mamma direkt, men när killarna på skolan som gjorde allt för att trigga igång mig kallade mig för hora hände ingenting. "Ska kunna ta det"
Moas mamma, Agnetha Ersson Eriksson minns också den dagen då dottern knuffats så att hon skadade axeln, utan att någon kontaktade hemmet. - När jag kontaktade skolan fick jag veta att Moa är rufflig och ska kunna ta det. I samband med diagnosen fick Moa också en assistent. Sakta med säkert återvände livet och hon tycker numera att det är roligt att gå i skolan och göra läxor. Assistenten som finns vid Moas sida under hela skoldagen hjälper till att sortera så att hon förstår uppgifterna, utan sin assistenten klarar hon inte dagen, informationsflödet resulterar i ett enda kaos. Allt skulle rasa
- Försvinner hon skulle allt rasa för mig. Jag skulle vara tillbaka på ruta ett, jag fixar inte skolan själv. Tidigare när jag sa till lärarna att jag inte förstod en uppgift trodde de att jag bara försökte slippa läxan. När jag fick min assistent låg jag så mycket efter i skolarbetet att jag fick ta vid där alla andra elever låg, att komma ikapp var en omöjlighet, säger Moa som befarar att hennes assistent ska dras in då lärarkåren på Bergviksskolan ska minskas. - Jag hängde inte alls med på lektionerna, jag fick ingenting gjort och klarade inte läxorna. Jag fick inte ens med mig rätt uppgifter hem, tillägger hon. Fortfarande är inte alla elever schyssta mot Moa, men som hon själv säger så klarar hon av att ta det när hon har assistenten vid sin sida. - Bara vetskapen om att hon finns där gör mycket. Stark trots allt
Förutom att hjälpa till med skolarbetet är assistentens huvudsakliga uppgifter att säkerställa Moas säkerhet och att se till att hon inte blir attackerad. Trots att hennes skolgång varit en enda plåga finns en oändlig styrka inom Moa. Hon säger bland annat att det är tack vare mobbningen hon gick igenom som hon står här och är den hon är i dag. - Jag har förändrats, så fort jag träffar en ny kompis förklarar jag att det här är jag, de måste acceptera mig som den jag är annars är vi inte kompisar. Fem procent av mig är funktionsnedsatt, resten är Moa, men de fem procenten gör mig till 100 procent.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om