Svidande kritik riktas mot missbruks- och beroendevården i en rapport som politikerna i landstingsstyrelsen ska diskutera i dag. Granskningen är gjord av revisionsbyrån PWC på uppdrag av landstingets revisorer.
Slutsatsen är att vården inte fungerar.
Personer med missbruk har ofta psykiska sjukdomar, dålig fysisk hälsa och sociala problem. Det kräver att psykiatri, internmedicin, vårdcentraler och socialtjänster samlas kring patienterna.
I stället bollas utsatta människor mellan olika instanser.
- Landstinget och kommunerna har oerhört mycket att göra för att brukare ska få hjälp, säger Greger Björklund, ordförande i Brukarrådet Leva.
"Svarte Petter"
Revisorerna skriver att missbrukare blir som "Svarte Petter". Länsstrategin, styrdokumentet som handlar om hur ansvaret ska fördelas, tolkas i syfte att hålla missbrukarna ifrån sig.
- Min tolkning av den här skarpa utredningen är att statusen är så låg att man inte räknas på samma sätt som personer med hjärtproblem eller annan sjukdom. Jag har hjälpt många brukare in i vården och sedan sett dem ute redan samma kväll, säger Greger Björklund.
Revisorerna slår fast att vården inte är likvärdig i länet. Det är ingen nyhet för Tomas Häggström, ordförande i RFHL och medlem i Brukarrådet.
Patienter i Luleå eller Boden, där det finns en missbruksenhet, har större chanser att överleva sjukdomen.
- Människor far illa, det är mest allvarligt. Bor man i periferin får man inte på långa vägar samma vård som vid kusten, säger han.
Greger Björklund instämmer:
- En del flyttar till Luleå där det är lite bättre, säger han.
Snabbt ut
Olavi Aikio, föreståndare på Länkarnas rehabiliteringshem i Moskojärvi, har liknande erfarenheter. Inom hans verksamhet får missbrukare rehabilitering efter avgiftning på Gällivare eller Kiruna sjukhus.
- Det har blivit sämre från landstinget. Efter avgiftning har de så bråttom att få ut killarna. De skickas ut för fort, en del får delirium och man måste tillbaka med dem, säger Olavi Aikio.