Videon är inte längre tillgänglig
Varje år växer utbudet av GB-glassar och till 2016 kom tio nya varianter till sortimentet. Men visst var det bättre förr? Åtminstone får våra nostalgiska smaklökar oss att tro det.
Här är åtta favoriter vi längtar efter. Vilken glass saknar du mest?
1) Bubbel pop
När GB lanserade den här favoriten 1985 satte vi nästan glassen i halsen, eller åtminstone glasspinnen. Bubbel pop var något så fantastiskt som en päronglass iklädd gult fruktöverdrag – och tuggummipinne.
Det är värt att upprepa – Bubbel pop hade en pinne som gick att tugga på i efterhand(!)
2) X-15
En ispinne med fruktsmaker i tre olika färger fick 80-talshjärnorna att koka över. Namnet X-15 fick oss också att tänka på något modernt, så som robotar. Så fräckt.
GB försökte sedan uppgradera varianten med bland annat X-17, men tuttifrutti, banan och krusbärssmaken matchade aldrig doften av hårspray lika bra.
3)Finger
Konceptet i sig var en succé på förhand. Att designa glassen i form av en hand med utsträck pekfinger var att tänka långt utanför boxen, men om vi ska vara ärliga var det mest besvärligt att suga på ett finger.
Den starka smaken av jordgubb däremot. Mmmmmmmm ....
4) Puckstång
Här snackar vi klassiker på riktigt. I all sin enkelhet lyckades Puckstången (både vanilj och jordgubb) ena folket. Gräddglass i sin bästa form (typ skolåda) som från början kostade 1.25 kronor men ökade till 3 spänn i slutet av 80-talet.
5) Storstrut
Innan det fanns jättestrutar med alla möjliga smaker och konstiga namn fanns det en. En gigant.
Storstruten var GB:s värsting med segerreceptet: vanilj och choklad. 1963 kostade den 1.25 kronor och spöade skiten ur alla konkurrenter.
1991 bytte den namn till Basun och kostade den 11 kronor.
6) Igloo
Den klassiska Igloon fanns i både cola- och apelsinsmak och gjorde alla kids som tokiga. Tacka "tvåpinnsystemet" för det.
Som två isglassar fastfrusna i varandra, vilket skapade stor dramatik varje gång vi försökte sära på de olika pinnfundamenten. Ofta gick det dåligt och dyrbar glass åkte i marken, men när du lyckades – ja ni fattar – då hade vi plötsligt två glassar. Magi.
7) Gröna grodan
En personlig favorit som inte blev särskilt långvarig. Egentligen var det inte speciellt gott med krusbär- och päronsmak och nougatdetaljerna gjorde inte heller några underverk.
Men det var någonting med att köpa en grön gräddglass formad som en groda, med fläckar och ögon, som gjorde att vi ändå langade upp den i kassan. Kvacksalveri.
8) Big Top
1980 kom GB med Big Top och visste exakt vad svenskarna gick igång på. Ett namn på engelska, med sjukt häftiga annonser som fick oss att tro att vi var i USA, var allt som behövdes för att struten skulle göra succé. Men trots nougat och nötkrokant på toppen blev den snabbt utkonkurrerad av Tip Top.