Helena Skjöldmöe, 40 år, Luleå:
Nu är det fyra år sedan jag bytte namn. Jag gick då från Johansson till Skjöldmöe. Den isländska historien berättar om strider där kvinnliga krigare, så kallade skjöldmöer, skyddade familj och gamla från fiender när männen var ute i strid. Ladgerda blev den mest kända av skjöldmöerna och hon var vacker, farlig, kvinnlig, stark och beslutsam. Hon var hård som stål och ville följa med männen ut på deras strider, så hon dolde sin kvinnliga identitet i manskläder och rustning för att se ut som en man.
Mitt efternamn är alltså namnet på en isländsk, kvinnlig krigare. Jag kände mig inte längre som en Johansson som jag hette innan. Och jag fastnade mycket för de kvinnliga krigarna i teveserien Vikings, speciellt figuren Ladgerda som givetvis är döpt efter den isländska krigerskan. Namnet kom till mig när jag satt och tatuerade mig hos en kille som känner mig väl. han sa "Men Helena, du ser ju ut som en sån där skjöldmöe, en krigarkvinna". På den vägen är det, och jag är glad jag valde det namnet.
När jag tidigare jobbade på SSAB arbetade jag mycket med jämställdhet för där är man minoritet som kvinna och måste ha hårda armbågar. Men ingen har satt sig på mig, någonsin. Som ung gick jag i strid och tände till väldigt fort. Nu har jag lugnat ner mig, men efternamnet känns ändå passande.
De flesta brukar kunna räkna ut att det är isländkst på något sätt men vet inte vad det betyder. Vissa tror jag har kopplingar dit men tyvärr inte. Jag har inte ens varit där, men det är helt klart ett drömresemål. Jag hoppas jag tar mig dit en dag.