När vi sätter oss runt köksbordet i lägenheten på bostadsområdet Lövskatan i Luleå är det med vetskapen om nya bombningar i Ukraina. Det är rapporter om nya stridslinjer, om en ukrainsk arme som vägrar ge sig, och om ond bråd död.
Det är blod – och lemlästade kroppar.
Det är tårar – och hjärtskärande skrik.
Vardag i Ukraina sedan snart två år tillbaka.
När kriget bryter ut flyr Irina Piddubna och hennes 13-årige son Ivan krigets fasor. Då befinner sig maken Sergey Poddubnyy i ryska Kranodar dit han tvingats flytta på grund av trakasserier mot honom.
Vid den här tiden har historien kommit i kapp honom samtidigt som hatet breder ut sig.
Sergey är nämligen född i Sibirien där hans föräldrar arbetade under ett antal år.
Då ingick ett stort antal länder, inklusive Ukraina, i det jättelika väldet Sovjetunionen. I och med att Sergey föddes i nuvarande Ryssland är det där han har ett giltigt pass.
I Ukraina har han bara uppehållstillstånd.
Föräldrarna, brodern, svärföräldrarna, hustrun och sonen har däremot ukrainska pass.
Den här fredagen ligger ett avslag från Migrationsverket på Sergeys ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd framför oss på köksbordet.
Det är av den orsaken vi träffas.
– Problemen började när Ryssland intog Luhanskregionen och Krim, 2014. Det blev problem att prata med andra och att jobba. Det blev politiskt. För att kunna försörja min familj var jag tvungen att flytta, säger Sergey med allvarlig blick.
I Ryssland arbetade han under två år för att försörja familjen efter att han blivit av med sitt arbete i staden Sumy i Ukraina. Men när hustrun och sonen flyr kriget är givetvis tanken att de ska sammanstråla någonstans i Europa.
– Jag tänkte att vi måste ta oss någonstans där vi kan leva ihop, och Sverige är ett fint och demokratiskt land. Det spelar ingen roll om du är svart eller vit, eller om du pratar ukrainska, engelska eller svenska. Sverige kändes som ett bra land för min familj, säger Irina och fortsätter, nu med tårar i ögonen.
– Jag älskar min man och min familj och jag vill att vi ska bo tillsammans.
Nu finns risken att familjen än en gång slits isär.
Monica Nilsson, som har hjälpt familjen och blivit deras närmaste vän, tycker att Migrationsverkets motivering till beslutet är märkligt.
– Dom levde ju isär innan kriget bröt ut, men Migrationsverket tittar inte på situation och varför de gjorde det. För dom var det bara en kortsiktigt lösning, så att Sergey skulle kunna jobba och försörja familjen. Han fick ju inget jobb i Ukraina för att han var ryss. Han hade kunnat stanna kvar, men då hade han inte haft något jobb, säger hon.
Sergey berättar att han är i kontakt med föräldrarna varje dag via telefon.
– Mamma skrattar i ena stunden, bara för att i nästa ögonblick gråta, säger han och visar upp bilder i sin mobiltelefon från föräldrarnas hemort Bilopolla, 20 kilometer från den ryska gränsen.
Ruiner av hus i spåren på krigets fasor.
– Det här är 500 meter från deras hem.
Han reser på sig snabbt, nu med ögonen fyllda av tårar och går in i köket när känslorna tar över. Saknaden efter föräldrarna är stor.
När han är tillbaka vid bordet en stund senare, säger han:
– De är gamla och sitter hemma, ofta i källaren på grund av kriget. Min pappa har ett dåligt hjärta så de valde att stanna kvar. Men kriget, med bomber och raketer, stressar honom.
Han är säker på att han kommer att tvingas strida för Ryssland mot Ukraina om han utvisas.
Ett land där föräldrar, svärföräldrar, släkt och vänner försöker överleva.
– Varför ska han skickas till Ryssland? Han har ju sin familj här i Sverige, säger Irina.
Utvisningsbeslutet motiveras på det här sättet:
"Migrationsverket konstaterar att du själv valt att flytta från Ukraina till Ryssland och bo där utan din son och din fru i över två års tid. (...) Migrationsverket bedömer att du och din son och fru kan leva tillsammans i Ryssland, alternativt upprätthålla kontakten på annat sätt. (...) Migrationsverket har beaktat barnets bästa och bedömer att en utvisning av dig inte utgör en oproportionerlig kränkning av rätten till ditt familjeliv, eller barnets bästa."
Vi har utan framgång sökt Sergeys juridiska ombud och någon ansvarig på Migrationsverket.
Beslutet är överklagat.