Metall skriver sin historia
NJA, Stålverk 80, SSAB och Inexa - nu har facket lagt fram sin sanning om dem alla. Metallklubben på SSAB ger ut sin 65-åriga historia i bokform och den kommer från sju fackliga ledare som var med. - Allt var inte bättre förr, säger Sören Hedman, en av dem.
VERKET OM VERKET. Metallveteranerna Bo Johansson, Lennart Engstrand, Curt Enbom, Sören Hedman (stående), Gunnar Lindh , Alf Persson och Peter Thornberg har värkt fram materialet till"Ur facklig synvinkel". Mauritz Magnusson längst till höger har skrivit.
Foto: Petra Isaksson
Under brinnande världskrig föddes NJA på Svartön och byggdes successivt upp till ett komplett järnverk.- Det mesta var provisoriskt och fungerade dåligt. Vi fick de billigaste alternativen och NJA gjorde bara förluster, behovet av investeringar var stort, säger Sören Hedman.Ett "billigt alternativ" var till exempel hyttan från Hermann Göring-werke som fraktades hit och uppfördes 1948.Curt Enbom anställdes redan 1949, fick 64 öre i timmen, och minns.- Det fanns ingen försäkring för arbetare som blev sjuka eller skadade sig, vi arbetskamrater fick gå med listor och samla in pengar. Hade man många kamrater gick det väl bra men det hade inte alla, berättar han.Ingen talarbegränsning
I dag är Metallklubben förknippad med det socialdemokratiska partiet men så har det inte alltid varit. Under många år slogs "sossar" och kommunister hårt om den fackliga makten.- Då gick man man ur huse vid fackmöten och alla frågor kom upp och skulle beslutas om genom omröstningar. Det fanns ingen talarbegränsning, det kunde bli långa möten, säger Mauritz Magnusson.När Sören Hedman blev fackligt aktiv hade socialdemokraterna tagit greppet och slutit en uppgörelse med kommunisterna, mycket tack vare en tuff framfart av legendarer som Tjadar Andersson. Hedman minns:- Man satt fortfarande olika på klubbmötena, kommunisterna till vänster och vi till höger. Jag visste inte det och hamnade ofta på vänster sida, det var Aron Marklund som sa åt mig: "du sitter ju på fel sida".I dag gungar marken under SSAB åter igen, det talas om att masugnen ska stängas. Men oroliga kan söka tröst i att så har järnverkets tillvaro alltid varit, en berg-och-dalbana i över 60 år.- Stålverk 80-kraschen 1976 blev den stora besvikelsen. Jan-Olof Edström glömmer ingen, han var den stora visionären, säger Hedman.En hel del triumfer
Hela Luleå omdanades för att klara den stora expansionen och en halv miljard kronor hann projektet göra av med. Men motståndet blev för stort, inte minst från LKAB, och allt skrotades - av pengarna finns endast playa Plannja kvar och under dess sandyta döljer sig fullständiga ledningssystem av VA och el som aldrig togs i bruk.En annan besvikelse var nedrustningen av all vidareförädling och valsverkets död, först det egna och sedan i rask takt Ovako och Inexa.Men klubben har även en hel del triumfer att se tillbaka på. Månadslönens införande i början av 1970-talet är en.- Det var en jättestor fråga då, vi var 4.000 anställda med 4.000 olika löner, säger Bo Johansson.Segern i arbetsdomstolen (AD) i striden om återanställningsklausulen var kanske än viktigare, den säkrade jobben på SSAB för över 200 personer efter valsverkets nedläggning.- Det är vår största framgång, menar Lennart Engstrand.Generösa villkor
En annan framgång är hur man lyckats hantera den ständiga bantningen av personalstyrkan, från drygt 5.000 anställda rekordåret 1975 till dagens cirka 1.500. Ingen har behövt friställas utan frivilliga avtal med avgångs- och pensionslösningar har löst i stort sett allt.- Villkoren var mycket generösa då, många fick behålla nära 100 procent av sin lön, säger Gunnar Lindh.Och så var det bilden av Palme på omslaget, en "unik" och hittills opublicerad bild av hans besök på "verket" 1970. Alf Persson i historiegruppen finns med och minns statsministerns debatt med Erik Lööf.Vad som sades är kanske inte bevarat men att det var roligt att slänga käft framgår med all önskvärd tydlighet.
Så jobbar vi med nyheter